Med ett utbrett potatisodlande i början av 1800-talet ökade behovet av bra förvaring. Sten fanns det gott om i åkrarna och med kunskap hämtad från såväl kyrkobyggen som medeltida källarvalv förseddes många svenska gårdar med jordkällare. Per Zackrisson tar oss med till ett skafferi som står sig än.

Det är svårt att hitta äldre beskrivningar av jordkällare och några övergripande inventeringar har jag inte sett. Jag utger mig alltså inte för att ge någon heltäckande översikt över jordkällare i Sverige, utan snarare ett antal nedslag från den småländska landsbygd där jag bor och verkar. En tidig föregångare till jordkällaren är stukan – en grop i marken där man förvarade exempelvis rovor. Gropen täcktes av en isolerande lucka, förmodligen tillverkad av slanor, jord och torrt gräs. Det finns arkeologiska uppgifter om sådana här stensatta gropar från 1100-talet i Norden. De tidigaste matkällare vi känner till är de källarvalv som finns i medeltida stadsgårdar. De ska väl inte kallas jordkällare, eftersom de inte är täckta av jord, men konstruktionen är densamma. Vad gäller rena jordkällare så finns mycket lite dokumentation från äldre tider. De äldsta källare