Tvären – ett 1960-talsexperiment på traditionens grund

Att vara årsbarn med 1960-talet är att vara född in i det moderna. I min barndom hade vi allt: tv, tvättmaskin, tetrapak och en oavbrutet ljusnande framtid. Den ständigt ökande standarden skapade en lysande småhusmarknad. Typhusen blev fler och fler, »modernare« och mer varierade.

1960-talets favorithus var den låga enplansvillan utan källare. Den yttre formen varierade, från det tidiga 60-talets materialblandning med tegel och puts eller tegel och trä – helst med en strimma glasbetong vid ytterdörren – till det sena årtiondets vita mexisten. Storleken berodde helt på hur mycket man hade råd med, men det är lätt att konstatera att allt fler bodde allt större. Genomgångsrummets och bäddsoffans tid var slutgiltigt förbi. Prisnivån steg. De bostadspolitiskt medvetna kritiserade det exklusiva byggandets »ogenomtänkta villadrömmar i kvartsmiljonklassen«. I stället sökte man efter ett alternativ som skulle göra det möjligt för var och en att skaffa sig ett välfungerande enfamiljshus som ändå höll sig inom ramen för de statliga bostadslånen. Svaret blev Tvären.

Tvären var ett statligt experiment; ett typhus i en och en halv våning med källare