fbpx

Till de fula färgernas försvar

Lotten Andreasson

Färg är liv, färg kommunicerar känslor och tankar och färg berättar om historien. Själv ser jag de äldre kulörerna och deras kombinationer lite som ett historiskt språk som skickar oss direkt till en annan tid när vi använder oss av det. Det är ett väldigt kraftfullt redskap, en nyckel till historien, men är ändå en magi som få tycks använda sig av.

Inom byggnadsvården tycker jag mig ofta se en hög ambition i återskapandet eller bevarandet av snickerier, så som trägolv, dörrar, paneler och lister och till och med färgtyp. Men när det kommer till kulörval tar det ofta stopp, där får istället dagens trender råda. Till och med nytrycken av äldre tapetmönster är ofta präglade av nutidens färgskala. Vi väljer det djärva jugendmönstret men för säkerhets skull i beige och vitt. Eller matchar den ultramarinblå tapeten med ängsligt pärlgrått. Vad är det vi är så rädda för?

Äldre kulörer lever farligt i en trendkänslig värld där fint och fult är vår enda måttstock. Lite för brunt och det målas raskt över med ljusgrått. Jag vill skrika att det är ju just att kulören är så ful som gör den så fin. Att den inte är trendig är ju det som berättar att den är ifrån en annan tid. Det är den mest gräsliga kombinationen som är den mest fantasieggande. Den mest karaktäristiska som berättar allra mest om en annan tid. Och nästan inget kan förmedla en känsla av historia som en gammal kulör eller färgkombination.

Personligen hittar jag vare sig umbragrå, beige eller kritvita ytor i de gamla hus jag besöker. Däremot rum med kulörta tak, fönster och murstockar, lister och foder i olika färger, röda dörrar till ljusgröna väggar, gula lister till blå tapeter eller turkos pärlspont i den gulbruna trappan. Och jag hittar smutsiga, onämnbara färger. Många gånger kulörer som inte ens finns på linoljefärgstillverkarnas färgkartor. Som saknar namn och därför inte finns ens i vår fantasi.

Det är stora delar av den bruna skalan. Blandfärgerna. De jordiga, smutsiga. Till deras försvar skriver jag idag. De som ligger utanför vår lilla bleka föreställningsvärld. Och jag skriver till försvar för de respektlösa, omatchade och vilda färgkombinationerna. Kulörer som skär sig, kontrastfärger tillsammans, färg som matchas med färg och ännu mer färg och missmatchade tapeter. Jag tror att historiens färger och färgsättningar behöver betraktas bortom fint och fult och uppskattas som de tidsmaskiner de faktiskt är.

Jag vet att det är svårt att se bortom dagens trender men lyssna på mig nu: glöm allt ni tror att ni vet om färg och låt fult vara det nya fina.

Lotten Andreasson, bebyggelseantikvarie och kulturmålare, Instagram: Husprataren