Till vårt kansli kommer regelbundet larm från förtvivlade människor om att värdefulla byggnader rivs eller vanställs trots lagstiftning och regelverk. Som tidigare nämnts på denna plats har vi försökt förstå vad som ligger bakom.

I samarbete med andra organisationer har vi granskat byggärenden och hittat regelmässiga brister i byggkontrollsystemet gällande antikvarisk kontroll.

Bakgrunden är att byggherrar, som vill genomföra projekt som inbegriper kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, måste anlita expertis för att göra antikvariska utredningar. Dessa behövs för att projekten ska kunna godkännas genom bygglov från kommunen. På pappret ser systemet bra ut, men enligt en undersökning från Riksantikvarieämbetet saknar två av tre kommuner den kompetens som krävs för att förstå och bedöma kunskapsinnehållet i dessa utredningar. Byggherren är inte heller bunden att följa resultaten, utan är fri att beställa nya utredningar tills han får en som kommer fram till önskade slutsatser.

Ett av de mest kända exemplen är Slussen i Stockholm där kommunen avfärdade två utredningar som fastslog att en ombyggnad skulle leda till påtaglig skada på riksintresset. Ytterligare en utredning beställdes och nu fick man de svar man ville ha och den världsunika trafikapparaten kunde rivas i stället för att renoveras.

Antikvariska konsulter som tar konsekvensen av sin utredning och motsätter sig byggherrens projekt får sannolikt svår att få nya uppdrag. I slutändan skadas de antikvariska utredningarnas trovärdighet och rakryggade konsulter blir utan arbete. Efter uppvaktning har Riksantikvarieämbetet tagit på sig att driva frågan vidare på myndighetsnivå.

Under arbetet med att granska den här typen av ­utredningar har även brister uppdagats i den så kallade KUL-­certifieringen (Certifierad sakkunnig avseende kulturvärden). Förutsättningen för att bli certifierad är högskoleutbildning till byggnadsanti­kvarie. Även byggnadsingenjörer och arkitekter kan bli certifierade, men då krävs påbyggnadsutbildning med antikvarisk inriktning eller lång yrkesverksamhet som motsvarar utbildningskravet. Problemet är att ­påbyggnadsutbildningen inte lever upp till certifieringens kunskapskrav att kunna sätta in, analysera och tolka byggnadsverk i ett kulturhistoriskt sammanhang. Det är bara byggnadsantikvarieutbildningen som gör det.

KUL-certifieringen sker dessutom i enkla prov om lagkraven, men förkunskapskraven testas inte.

Med lågkonjunktur i byggbranschen, tillsammans med krav på ett mer hållbart byggande, kommer fler äldre hus att bevaras och transformeras för nya användningsområden. En utveckling helt i linje med byggnadsvårdens strävan, men i fastighetsutvecklingsprojekt med konsulter som saknar tillräcklig antikvarisk ­kompetens finns överhängande risk att det färdiga ­resultatet bara räddar byggda strukturer och inte de kulturhistoriska sammanhangen. Byggnadsvårdsföreningen uppmanar därför Boverket och certifieringsorganet RISE att finslipa certifieringen.

Stephan Fickler, verksamhetsledare