Våren 1999 inledde jag min tjänst som läns­antikvarie vid Länsstyrelsen i Skåne. Ett av de första stora nya ärenden som landade på mitt skrivbord var frågan om byggnadsminnesförklaring av Lagerhuset i Eslöv.

Lagerhuset i Eslöv var ett av nio spannmålsmagasin som byggdes i första världskrigets slutskede. Skälet var att, på ett bättre sätt, kunna lagra spannmål och undvika livsmedelsbristen som var en följd av kriget.

I min krönika kommer jag inte fokusera på personnamn och årtal. Det går dock inte att undvika Gunnar och Hans Asplund. Gunnar Asplund ritade fasaderna på Lagerhusen. Sonen Hans Asplund är arkitekten bakom Eslövs medborgarhus, invigt 1957, som är ett av Skånes viktigaste moderna byggnadsminnen.

När frågan om byggnadsminnesförklaring väckts hos länsstyrelsen startade den formella processen. Den ideella föreningen Lagerhusets vänner väckte frågan. Eslövs kommun ägde Lagerhuset och den politiska majoriteten var helt emot ett bevarande. Länsstyrelsens bedömning var att Lagerhuset hade så höga kulturhistoriska värden att en byggnadsminnesförklaring var klart motiverad. De kulturhistoriska värdena låg i byggnadens historia, konstruktion och dess ursprungliga inredning och teknik tillsammans med kopplingen till Eslöv som betydelsefull livsmedelsmetropol. De kulturhistoriska värdena måste dock formuleras och sammanställas i en antikvarisk utredning.

För att byggnaden inte skulle kunna rivas under detta utredningsarbete utfärdade länsstyrelsen ett tidsbegränsat rivningsförbud som kom att gälla i tolv månader.

Lokalt i Eslöv fördes en diskussion mellan de politiska partierna. Länsstyrelsen och Lagerhusets vänner arbetade samtidigt intensivt för att marknadsföra idén om att Lagerhuset skulle bevaras. Läget var låst.

Då kom två helt nya spelare in på planen. Riksantikvarie­ämbetet och Statens Fastighetsverk. De båda generaldirektörerna hade gemensamt kommit fram till att Lagerhuset rimligen borde vara en del av det nationella kulturarvet, det vill säga bli statligt byggnadsminne. Frågan landade på Kulturdepartementet och där inleddes ett internt utredningsarbete. Regeringen fattade så småningom beslut om att Lagerhuset i Eslöv inte skulle bli statligt byggnadsminne. Det går att spekulera om skälet, men ekonomi var sannolikt en bidragande orsak.

Loppet kändes kört för Lagerhuset. Då dök två nya otippade aktörer upp. En arkitekt och ett byggbolag som med sig hade ett förslag på hur Lagerhuset skulle kunna byggas om till lägenheter och hur det kunde finansieras. Eslövs kommun insåg potentialen i förslaget och satte igång arbetet med att möjliggöra omvandlingen.

Lagerhuset byggdes om till bostäder och blev Sveriges högsta bostadshus i trä. Gunnar Asplunds ­fasad försågs med balkonger och givetvis är interiören mycket ändrad.

För att avslutningsvis återgå till rubriken på denna text. Jo, Lagerhuset är fortfarande en del av Eslövs kulturhistoriskt viktiga ­»skyline«. De två övriga är Eslövs spektakulära vattentorn och den magnifika röda tegelkyrkan i eslövsgotik. Utan Lagerhuset hade det saknats en tand i överkäken.

Det blev ganska bra till slut!

Thomas Romberg, tidigare länsantikvarie i Skåne län, numera länsombud i Skåne