Under senare år har många äldre kolonistugor i dåligt skick i och utanför Stockholm rivits och ersatts med nya. Men om alltför många av de gamla stugorna försvinner går viktiga delar av vår kulturhistoria förlorad. Därför bestämde sig Länsstyrelsen i Stockholms län för att dra igång en specialsatsning på kolonistugor. Satsningen har bidragit till bevarandet av den gamla stugbebyggelsen, skriver Kersti Lilja.
Kolonistugor kan se ut på många olika sätt. För de första koloniområdena som inrättades vid 1900-talets början upprättade Anna Lindhagen normer för hur stugorna skulle utformas, enkla och endast 6–8 kvadratmeter stora. Men snart uppfördes större och mer påkostade stugor, med inspiration från sekelskiftets villabebyggelse. Under den funktionalistiska perioden byggdes stora koloniområden, bl a Stockholms största område i Skarpnäck som omfattar mer än 550 stugor. Vid den tiden upprättade Stockholms stad typritningar för stugorna, som därigenom fick ett standardiserat utförande. På senare tid har stugorna återigen fått ett mer varierat utseende. Gemensamt för alla stugorna är att de berättar något om det samhälle och de människor som skapat dem.
Länsstyrelsen har lämnat bidrag till bevarande av befintlig stuga eller bod, inte för nybyggnad eller ombyggnad. Stugor som inte har förändrats så mycket sedan de uppfördes och som bedömts ha ett kulturhistoriskt värde har prioriterats. Bidrag har lämnats till åtgärder som leder till att stugorna bevaras i sin nuvarande utformning. De stugor har prioriterats som bedömts ha de högsta kulturhistoriska värdena eller som ingått i områden med höga, samlade värden. Bidrag har lämnats till renovering av skadad grund eller stomme, omläggning av tak, renovering av äldre dörrar och fönster eller av karaktäristiska byggnadsdelar, snickeri samt fasadrenovering, t ex byte eller lagning av panel, masonit etc.
Under 2009 har bidrag kunnat sökas för materialinköp och hantverkare. Egen arbetsinsats har godkänts, även om den inte räknats in som del i den ekonomiska kalkylen. Bidrag har inte lämnats till arbete som redan påbörjats eller färdigställts. Länsstyrelsen har villkorat att åtgärderna ska ske på ett sådant sätt att byggnadens kulturhistoriska värden tas till vara. Därför har vi understrukit vikten av att renoveringen utförts kompentent och med god materialkvalitet. Bidragstagarna har redovisat resultaten med foton och kvitton eftersom länsstyrelsen inte haft möjlighet att besöka alla stugor. För att säkra de kulturhistoriska värdena har länsstyrelsen i bidragsbesluten villkorat att ursprungliga eller äldre delar som byts ut ska ersättas med nya delar av samma material och utformning som de ursprungliga eller äldre delarna. Eventuella nya material ska vara typiska för respektive stugas tillkomsttid eller för koloniområdets karaktär.
Gemensamt för alla stugorna är att de berättar något om det samhälle och de människor som skapat dem. ersättas med nya delar av samma material och utformning som de ursprungliga eller äldre delarna. Eventuella nya material ska vara typiska för respektive stugas tillkomsttid eller för koloniområdets karaktär.
År 2009 inkom ca 100 ansökningar om bidrag till renovering av kolonistuga. Av dessa beviljades nästan hälften. Länsstyrelsen är mycket nöjd med satsningen på kolonistugorna och tror att den har fallit väl ut. En eventuell risk med att ge ekonomiska bidrag till renovering av kolonistugor är att traditionen av att lappa och laga och att ta det material man haft till hands möjligen riskerar att raderas ut. Länsstyrelsen har dock i informationsmaterial och villkor för bidraget flaggat för att denna enkla kategori byggnader måste behålla sina enkla material. Material och utförande berättar om en tradition som bör bevaras. Ett exempel är masoniten, som är ett vanligt fasadmaterial på kolonistugorna. Många vill vid renoveringen passa på att ersätta masoniten med en träpanel. Förutom att det finns kulturhistoriska skäl att bevara masoniten då den berättar om en tradition så ska materialet inte underskattas. Många stugor har utan problem haft masonitklädda fasader i över 70 år.
Kolonistugor kan se ut på många olika sätt. För de första koloniområdena som inrättades vid 1900-talets början upprättade Anna Lindhagen normer för hur stugorna skulle utformas, enkla och endast 6–8 kvadratmeter stora. Men snart uppfördes större och mer påkostade stugor, med inspiration från sekelskiftets villabebyggelse. Under den funktionalistiska perioden byggdes stora koloniområden, bl a Stockholms största område i Skarpnäck som omfattar mer än 550 stugor. Vid den tiden upprättade Stockholms stad typritningar för stugorna, som därigenom fick ett standardiserat utförande. På senare tid har stugorna återigen fått ett mer varierat utseende. Gemensamt för alla stugorna är att de berättar något om det samhälle och de människor som skapat dem.
Länsstyrelsen har lämnat bidrag till bevarande av befintlig stuga eller bod, inte för nybyggnad eller ombyggnad. Stugor som inte har förändrats så mycket sedan de uppfördes och som bedömts ha ett kulturhistoriskt värde har prioriterats. Bidrag har lämnats till åtgärder som leder till att stugorna bevaras i sin nuvarande utformning. De stugor har prioriterats som bedömts ha de högsta kulturhistoriska värdena eller som ingått i områden med höga, samlade värden. Bidrag har lämnats till renovering av skadad grund eller stomme, omläggning av tak, renovering av äldre dörrar och fönster eller av karaktäristiska byggnadsdelar, snickeri samt fasadrenovering, t ex byte eller lagning av panel, masonit etc.
Under 2009 har bidrag kunnat sökas för materialinköp och hantverkare. Egen arbetsinsats har godkänts, även om den inte räknats in som del i den ekonomiska kalkylen. Bidrag har inte lämnats till arbete som redan påbörjats eller färdigställts. Länsstyrelsen har villkorat att åtgärderna ska ske på ett sådant sätt att byggnadens kulturhistoriska värden tas till vara. Därför har vi understrukit vikten av att renoveringen utförts kompentent och med god materialkvalitet. Bidragstagarna har redovisat resultaten med foton och kvitton eftersom länsstyrelsen inte haft möjlighet att besöka alla stugor. För att säkra de kulturhistoriska värdena har länsstyrelsen i bidragsbesluten villkorat att ursprungliga eller äldre delar som byts ut ska ersättas med nya delar av samma material och utformning som de ursprungliga eller äldre delarna. Eventuella nya material ska vara typiska för respektive stugas tillkomsttid eller för koloniområdets karaktär.
År 2009 inkom ca 100 ansökningar om bidrag till renovering av kolonistuga. Av dessa beviljades nästan hälften. Länsstyrelsen är mycket nöjd med satsningen på kolonistugorna och tror att den har fallit väl ut. En eventuell risk med att ge ekonomiska bidrag till renovering av kolonistugor är att traditionen av att lappa och laga och att ta det material man haft till hands möjligen riskerar att raderas ut. Länsstyrelsen har dock i informationsmaterial och villkor för bidraget flaggat för att denna enkla kategori byggnader måste behålla sina enkla material. Material och utförande berättar om en tradition som bör bevaras. Ett exempel är masoniten, som är ett vanligt fasadmaterial på kolonistugorna. Många vill vid renoveringen passa på att ersätta masoniten med en träpanel. Förutom att det finns kulturhistoriska skäl att bevara masoniten då den berättar om en tradition så ska materialet inte underskattas. Många stugor har utan problem haft masonitklädda fasader i över 70 år.
Bidrag kan sökas även i år
Möjligheten att söka bidrag för renovering av kulturhistoriskt värdefulla kolonistugor i Stockholms län kvarstår under 2010. Information om satsningen kommer att annonseras på länsstyrelsens hemsida samt i tidningen Koloniträdgården. Den 30 maj 2010 kommer länsstyrelsen tillsammans med Skansen och Koloniträdgårdsförbundet att anordna en kunskapsdag på Skansen. Kunskapsdagen vänder sig till kolonistugeägare som vill få information om byggnadsvård.
Kersti Lilja, byggnadsantikvarie vid Länsstyrelsen i Stockholms län
1/2010
Är en oberoende, ideell förening som jobbar för skydda, vårda och bevara byggnader och bebyggelsemiljöer från alla tider. Det gör vi genom att skapa opinion, sprida och förmedla kunskap om byggnadsvård, beprövad byggnadsteknik och hållbart byggande.
