Byggnadsvårdsföreningens Kristina Berglund belyser i sin artikel hur det kommer sig att så många byggnader fortfarande rivs. Detta trots att de är i gott eller renoverbart skick. Rivningar som dessutom sker i strid med miljömål och lagregler till stor skada för både kulturarv och klimat.

Det finns oräkneliga exempel som visar att kulturvärden inte ses som en tillgång. Expertutlåtanden får ofta inte genomslag i beslutsprocesserna. Lagreglerna i plan- och bygglagen när det gäller byggnader med kulturhistoriska, historiska, miljömässiga och konstnärliga värden åsidosätts – det vill säga förbud mot förvanskning, krav på varsamhet, krav på underhåll samt restriktivitet när det gäller tillstyrkan av rivningslov. Riksintressebegreppet behandlas okunnigt. Måttlig påverkan och till och med stor påverkan på riksintresset bedöms inte sällan som godtagbart. Detta trots att begreppet tolkas av Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet som att all påverkan som inte kan anses bagatellartad utgör risk för påtaglig skada. Ärendena behandlas ett och ett utan bedömning av den kumulativa negativa effekten för det