Tycker du att det är för lite grönt i staden? Finns det bortglömda platser eller torftiga planteringar där du brukar röra dig? Det är fler som tyckt som du men som också gjort något åt det. Ulrika Rydh berättar om en rörelse som i smyg, försedda med frön och växter, förvandlar dessa platser till levande och vackra oaser. Guerilla gardening föddes i 1970-talets New York och blommar nu ut i Sverige.

De flesta bär på en längtan efter att försköna det fula och göra sin omgivning mer trivsam. I och runt städerna finns överbliven mark som ingen tagit i anspråk. Marken skulle kunna odlas eller brukas av invånarna i närområdet, men utgör istället ett skräpigt och övergivet ingenmansland.

Den här sortens potentiella grönytor får lätt stryka på foten när städerna förtätas. Det är bland annat här som Guerilla gardening-rörelsen verkar. Genom att odla på mark som ingen bryr sig om vill rörelsen påverka omgivningen efter mottot: “bekämpa tråkigheten och smutsen med grep och blommor”. Planteringsaktionerna kan försköna en tråkig sträcka längs en motorled, en vanskött kommunal plantering eller en trist rondell. Ibland har de politiska budskap.

Rätten till det offentliga rummet

Guerilla gardening är en rörelse på gräsrotsnivå som vill ta tillbaka det offentliga rummet och diskutera vem som har rätt att påverka och utforma det. Börjar någon försköna en plats smittar det av sig. I boken “Gardens. An essay on the Human Condition” pekar Robert Pogue Harrison på det faktum att den som anlägger en trädgård också startar en process som kan förändra både landskapet och människorna som lever där. Att odla är att skapa mötesplatser, det engagerar invånarna, de känner ansvar och stolthet för sin närmiljö.

Att göra anspråk på annans eller allmän mark är inte ett nytt fenomen. För att överleva har människor i alla tider odlat på mark som egentligen tillhört någon annan. Flera koloniträdgårdsföreningar har startat sin verksamhet på så sätt, ett exempel är Zinkens odlarförening i Stockholm. Dokumentation om koloniområdets tillkomst saknas, men genom äldre fotografier vet man att det var kring 1902 och 1910 som invånare i grannskapet började anlägga odlingsland längs med järnvägsspåret i Zinkensdamm. Den oanvända marken hade tidigare hört till en närbelägen malmgård men togs nu i anspråk på ett sätt som också skedde i andra delar av Sverige och i Europa.

Spridd övre världen

Guerilla gardening föddes i New York på 1970-talet då en grupp människor som kallade sig “Green Guerilla group” tog sig an en bit övergiven privat mark och förvandlade den till en trädgård. Sedan dess har termen använts för olika former av radikala trädgårdsplanteringar.

Idag är rörelsen spridd över hela världen. På internet ger begreppet 369 000 träffar! Just nu verkar rörelsen vara störst i England där den “officiella” hemsidan administreras av en driftig person vid namn Richard Reynolds. Där kan man läsa om och se bilder på de senaste planteringarna. Planteringsaktioner sker ofta, och hemsidan ger även information om olika tillvägagångssätt och vad som har planterats. Man kan också få information om var närmsta lokala sammanslutning av guerilla gardeners finns.

Vill man ta del av planteringsaktioner som Richard Reynolds utfört finns det videoklipp på YouTube. På tidskriften Allt om Trädgårds webbsida finns svenska exempel. överhuvudtaget spelar Internet en viktig roll i kontakterna mellan likasinnade och anger platser för kommande “planteringsaktioner”.

De svenska gerilla-aktionerna är lite försiktigare, det menar i alla fall etnologen och forskaren Katarina Saltzman, ofta planterar man mitt på dagen, synligt för alla och ibland även med kommunens tillstånd.

Gärna solrosor

När man väljer frö eller plantor till sin aktion ska man tänka på hur mycket tid man vill lägga på att vattna och rensa odlingen. Vissa guerilla garderners sätter upp skyltar där omkringboende uppmanas att ta över skötseln av planteringarna. Vilka växter som går att odla är lite knivigt. För att klara av tuffa odlingsmiljöer, och att inte bli så ompysslade, måste växterna vara torktåliga och härdiga. Solrosor har varit mycket populära, liksom jordgubbar och härdiga perenner. Även fruktträd och grönsaker förekommer – även om de sistnämnda kräver mer omvårdnad. Det händer att plantorna skänks av tillmötesgående trädgårdshandlare. Om man vill plantera på mark bakom höga staket eller låsta grindar kan man tillverka så kallade fröbomber, se faktaruta.

Mossgraffiti

Guerilla gardening ligger i tiden. Kulturhuset i Stockholm har skrivit om det och våren 2008 hade Världskulturmuseet i Göteborg ett seminarium på temat. Där fick man bl a tillverka sin egen mossgraffiti – en blandning av frön, filmjölk, socker och vatten som man använder för att måla budskap på väggar. Efter ett tag framträder budskapet i spirande mossa. Det stora intresset för rörelsen hänger ihop med diskussionerna om hållbar utveckling, klimatfrågan och det ökande intresset för närproducerade varor. En liknande odlarrörelse är den några år gamla Transition-rörelsen från England, som vill engagera samhällsinvånarna att odla sin egen mat i närmiljön. Syftet är bl a att göra oss mindre beroende av olja för att transportera mat fram och tillbaka över jordklotet.

Guerilla gardening verkar inte ge badwill eller representera något alltför radikalt. Ett exempel på det är Adidas reklamfilm där unga, vackra människor iförda Adidaskläder utför en guerilla gardening plantering!

Läs mer

On Guerilla Gardening, a handbook for gardening without boundaries.
(Richard Reynolds. Boken finns att köpa på hemsidan eller på www.amazon.com.)

Hur man tillverkar en fröbomb

Man tar lera, lite kompostjord och något slags lättgroende frö. Blandar och formar bollar ungefär så stora som plommon. Lägg dem att torka något och sedan är de färdiga att kastas på lite mer svårtillgängliga platser. Och hoppas på regn!

Ulrika Rydh, byggnads- och trädgårdsantikvarie med egna företaget Hus och Grönska

2/2009