Knappast någon nybyggd stadsmiljö kan mäta sig med Gamla stan i Stockholm. Här finns mycket att lära för stadsplanerare. För den vanlige flanören duger staden som den är men många vill veta mer. En som kan mycket om Gamla stan och som fortfarande bygger kunskap är Margareta Cramér – välkommen på stadsvandring!

Vad ser du när du vandrar i Gamla stan i Stockholm? Det beror förstås på vem du är. Tittar du i skyltfönstren eller lyfter du blicken? Om du tillhör den senare gruppen börjar du säkert ställa frågor. Varför ser det ut så här? Vems initialer står över den gamla porten? Varför heter mörka gränder Solgränd eller Kråkgränd? Kanske vill du veta något om värdshuset Solen eller vem Kråka var som höll till i början av gränden?Från Slussens trafikmaskin kommer du in på Järntorget och ser dig omkring. En oregelbunden plats. Varför oregelbunden? Varför namnet Järntorget? Jo, här möttes allmänningsgatorna östan och västan mur i vinkel nedanför åsen. Här låg stadens medeltida våghus. Stångjärnet från Bergslagen kom till Kornhamn och vägdes här inför utrikes transport från Skeppsbron. Järnvågen låg kvarhär till 1662.Torget är ännu idag vitalt med en blandning av kommers, kontor och bostäder.Titta på husen som ramar in torget! Skalan är 1600-talets medan dekorationerna är från sent 1800-tal. Fastighetsverket håller nu till i gamla Riksbankshuset som byggdes framför våghuset. Detta mästerverk av Nicodemus Tessin d ä stod färdigt 1680. Det dominerar torget.

Titta på huset på torgets södra sida, nu med Coop livsmedel i bottenvåningen. Du kan läsa husets historia i fasaden. Byggnadsvolymen med säteritaket tillhör den karolinska tiden, så också portalen med kvaderindelade pilastrar och fris med metoper och triglyfer, fastän den flyttats runt hörnet. Att murarna är riktigt gamla kan du våga gissa, säkert ser du också att fasaderna har ett profilerat listverk från senare delen av 1800-talet. Men att den stora glasade takkupan byggdes 1866 för att ge bra ljus åt en tidig fotoateljé är svårare att lista ut. Därefter (1892 för att vara mer exakt) togs skyltfönster upp och hela tegelmuren avlastades djärvt på gjutjärnskolonner och järnbalkar. En märklig rad av burspråk i wienerjugend, från 1907, måste kommit till för att exponera varor. Jag kan berätta att när konsum flyttade in bakom enklare fönster på 1980-talet lovade de att, på traditionellt sätt, skylta med varor i fönstren.

Varje borgarhus kan berätta en lika spännande historia, fast kanske inte lika tydligt. Några steg upp längs Österlånggatan ligger Den Gyllene Freden. Vilken fred? Jo, huset byggdes åt värdshuset år 1721 då freden efter Karl XII:s långa krig äntligen slöts. Med källare, krogstuga, festvåning och skylt står den ännu där och bjuder in oss till måltid.

Olika gatukaraktärer

Går du Västerlånggatan norrut fångas blicken lätt av skyltfönstrens utbud. Titta då också på själva butiksfronterna med de stora fönstren, t ex nr 33 med butiksfasad i två våningar – en järnkonstruktion gjuten till kolonner med korintiska kapitäl och girlanger. Med sådana konstruktioner avlastade djärva byggmästare husens upp till fyra våningar höga fasadmurar. Denna butiksfasad, en av de äldsta vid gatan, ritades av arkitekten Johan Fredrik åbom redan 1871. Skyltfönstren var ett led i moderniseringen av den livliga affärsgatan Västerlånggatan.

Nu är gatan ett turiststråk och med det har följt ett utbud av souvenirer, nallar, vikingar och annat krimskrams. Det tycks vara svårt att rensa bort. Vill vi uppleva den gamla staden får vi se igenom det, eller välja att gå på andra sidan husen, på Prästgatan. Här är lugnt. Här finns också entréerna till bostäderna ovanför butikerna.

När du rör dig upplever du stadsholmens rundning och de nivåskillnader som är följden av att gatan tvärar över raviner från höjden till stranden. Fönstren i fasadliv för ner ljuset i gaturummet. Fasadernas färgskala går i olika nyanser av ockra. Tessin d y förespråkade att fasaderna skulle färgas så för att gatorna skulle bli ljusare och staden få ett vackert utseende.

Så är det också en njutning att gå här. Gatans stensättning och belysning har också ägnats stor omsorg. Lyckas du forcera portarnas kodlås nöter du ännu lite mera på de smala trappornas steg och trösklar, tar i de gamla dörrarnas vred. Kanske finner du en kakelugnsbrasa. Nötningen är ett tecken på flera generationers boende. Livet går vidare.

Att söka husens historia

De äldsta husen finner man sällan nybyggnadsritningar till. Stockholm är ändå lyckligt lottat. Stadsarkitekten Johan Eberhard Carlberg genomdrev bygglovsprövning i en byggnadsordning redan 1736. Från den tiden finns nybyggnadsritningar och ganska gott om ombyggnadsritningar i byggnadsnämndens arkiv. Här finner vi 1800-talets kraftiga ombyggnader i beviljade bygglov. Beskrivningar av husen, från 1746 och framåt, finns i Brandförsäkringskontorets arkiv. Ovärderliga handlingar för historisk forskning.

Husens historia går ofta längre tillbaka än 1700-talet men att utforska den är svårare. Byråkratin har dock lämnat sina spår. Brottmål har medfört rättegångshandlingar i svårlästa original och tryckta civilprotokoll i Stockholms Jordebok från 1420 och tänkeböcker 1474 –1634. Utan fastighetsbeteckningar letar man sig fram med uppgift om namn på grannar, gator och torg.

Så har vi fått fram att hantverkarna bodde på västra sidans norra del. Husen i det långa kvarteret Iris ”västan mur” hade i regel en verkstad i bottenvåningen, bredvid den gick en trappa upp till bostäderna. Med hjälp av hissbom, block och talja togs varor in till lager på vinden. Här verkade kopparsmeder, snickare, körsnärer m.fl. yrkesgrupper. Så fortgick det länge.

Bästa källan till husens historia är dock husen själva. Från 1400- och 1500-talet finns husens murar finns kvar, ofta i tre och fyra våningar. är våningarna låga kan man misstänka bjälklag från samma tid. På 1600-talet blev våningarna högre också i hantverkarnas hus. Från den tiden finns bjälktak, ibland dekorerade, och lite senare panel- tak samt rikligt med snickerier. I 1700-talets inredningar är fönstersmyg- och bröstpaneler i regel bevarade, många murade spisar och kakelugnar finns också kvar. I södra delen av Gamla stan dominerade köpmännen. Husen var större och mer påkostade, ett mönster som hållit i sig.

Stadens mönster

På vår vandring genom staden upplever vi det medeltida gatumönstret. Köpmangatan, med stadens äldsta gatunamn, går rakt igenom den äldsta delen från Köpmansporten (riven på 1600-talet) till Stortorget. Gatan gjordes så bred att två vagnar kunde mötas. Gränderna buktar och är mycket smalare. Långgatorna omfamnar den inre staden. Helt annorlunda är den västligaste delen som reglerades efter den stora branden 1625. Renässansens stadsplaneideal visar sig i raka gator och stora rät- vinkliga kvarter. 1600-talshusen här är större än på äldre tomter. Hur mycket av 1600-talsinredningar som finns kvar är inte undersökt sedan Ragnar Josephsons inventering på 1910-talet.

Gamla stan hus för hus

På uppdrag av Kommittén för Stockholmsforskning är vi ett gäng byggnadshistoriker som kunnat ta tag i uppgiften att göra en ny byggnadsundersökning. Vi har försökt att reda ut också de senmedeltida förhållandena, inte bara från 1700-talet som Josephson, och det har varit tidskrävande. Naturligtvis har vi fört historien fram till idag. Vi har gått igenom 10 kvarter med 25 fastigheter väster om Stortorget, lika många runt Järntorget och gjort en jämförande studie mellan områdena.

Det är en spännande uppgift att söka de gamla byggnadernas historia, glädjas åt att hitta gamla spår och reda ut alla ombyggnader. Det är också roligt att möta intresset från ägare och boende när man förmedlar en historia de har in på livet. Det handlar om borgarhusen, en del av stadens byggnadsmassa, inte om de stora monumenten som slottet, palatsen, börshuset och kyrkorna. Det handlar om stockholmarnas bostäder och arbetsplatser under lång, lång tid.

Resultatet av byggnadsundersökningarna redigeras nu av mig och Göran Söderström och kommer att publiceras av Stockholmia förlag under namnet Gamla stan hus för hus. Vi hoppas att den byggnadshistoriska undersökningen kan fortsätta med resten av Gamla stan i Stockholm.

Stadsmuset söker upp – och ger råd

Att det finns stora kulturhistoriska värden i Gamla stans bebyggelse är såväl fastighetsägare som boende och besökare överens om. Under senare år har Stadsmuseet uppmärksammat att okänsliga renoveringar riskerar att förvanska Gamla stans bebyggelse. Byggloven ökar i stadsdelen och trycket på byggnaderna ökar. Många ändringar genomförs utan tillstånd, takterrasser byggs, okänsliga fasadrenoveringar genomförs och bjälktak sågas sönder.

Stadsmuseet arbetar sedan länge på flera fronter för att värna Gamla stans hus. Museet svarar på bygglovsremisser från stadsbyggnadskontoret, ger råd inför ansökan om bygglov och efter önskemål direkt på plats till både ägare och hyresgäster. Gamla stan är skyddat som kulturreservat enligt gällande detaljplan. åtgärder som minskar bebyggelsens eller markens kulturhistoriska värde får inte utföras.

Bristerna i Gamla stan ledde till idéer att genom uppsökande rådgivning ge invånare och ägare en starkare känsla för kulturvärdena. Under våren resulterade det i en serie temakvällar om byggnadsvård som fastighetsägare, förvaltare och boende i Gamla stan bjöds in till. Intresset var stort, alla biljetter till föreläsningarna med påföljande stadsvandring tog slut. Temat varierade från murverk till arkeologi, fasader samt interiörer och vindar. Vid vandringarna besöktes rum som annars är stängda. Stadsmuseets och Medeltidsmuseets källarvalv som på 1300-talet ingick i Svartbrödraklostret besöktes, liksom en autentisk vind från 1740-talet och en lokal med ett målat tak från 1500-talet.

Förhoppningen är att museet med dessa arrangemang ska kunna arbeta mer långsiktigt med att öka medvetenheten och engagemanget hos dem som bor och arbetar i stadsdelen. Oavsett hur bra lagstiftningen och skyddsföreskrifterna ser ut är det ändå människorna på platsen som betyder mest för en byggnads bevarande. Finns intresset hos dem har vi kommit långt när det gäller byggnadsvård.

Genom att sprida kunskap om vilket skydd som gäller för bebyggelsen kan ovarsamma ombyggnader förekommas. Hyresgäster och grannar kan uppmärksamma förändringar i kvarteret, boende och ägare kan meddela missförhållanden till stadsbyggnadskontoret, som har tillsyn över att plan- och bygglagens varsamhetsbestämmelser följs. Största vinsten är kanske att Stadsmuseet får en bättre kontakt med vad som faktiskt händer i husen och kan kan ge råd i aktuella frågor.

Margareta Cramér, byggnadsantikvarie Q-konsult

2/2009