Det finstämda formspråket hos 1930-talsarkitekturens lätta balkonger gav byggnaderna ett särskilt uttryck. Tidens arkitekter arbetade med små gester och ofta är det först när de gamla balkongerna ersätts som vi inser hur viktiga de var för helheten. Gustav Bergström ger några exempel från Stockholm.
I Svenska städer blev balkongen ett viktigt arkitektoniskt element under andra hälften av 1800-talet när nya stadsplaner togs fram och många flerbostadshus byggdes. Till en början var det framför allt de påkostade bostadshusens gatufasader som försågs med balkonger. De fungerade som mest dekor eller för att markera en mittaxel, däremot vistades man egentligen aldrig på dem.
1800-talshusens balkongkonstruktion består oftast av kantbalkar inspända i murverket, och ett plan av järnplåt som täcks med gjutasfalt. Vackra men låga smidesräcken eller gjutna balusterdocksräcken är också typiska för dessa balkonger.
Intressant, eller hur?
Som medlem får du tillgång till alla våra artiklar och kan ställa frågor om byggnadsvård.
Bli medlem för att läsa vidare eller logga in nedanför.
