Varför en och samma kulör kan se olika ut – alltså vad relativiteten betyder för vår upplevelse av färgen berättar här Gunnar Ottosson. Han ger rådet att aldrig välja en färgnyans ensam utan att väga samman den med alla de andra färgerna i rummet.

Som elev på Konstskolan Forum i Malmö i början på 1980-talet började jag förstå att färger kan styras för att uppnå medvetna resultat. Jag lärde mig att färg är våglängder som träffar ögat och tolkas i vår hjärna och att rött – gult – blått är grundfärger som kan blandas till alla andra nyanser. Jag kände att ämnesområdet passade mig och gjorde praktiska övningar och inhämtade teoretisk kunskap.

I denna artikel berättar jag om färgen som fysiskt/optiskt fenomen. Personliga och känslorelaterade färgupplevelser är något helt annat!

Albers färglära

Att pedagogiskt beskriva färg som fenomen är inte lätt. Den som jag tycker lyckats bäst är konstnären och pedagogen Josef Albers (1888–1976). Han föddes i Tyskland och utbildades vid det berömda Bauhaus i Weimar. 1933 flyttade han till USA och blev 1950 professor och chef för konstskolan vid Yale University.

1963 skrev han boken Interaction of Color, översatt till svenska 1982 av konstprofessorn K-G Nilsson med titeln Albers färglära – Om färgers inverkan på varandra. Här ska jag presentera de av Albers teorier som kan vara intressanta för läsaren av denna tidskrift. Jag ska alltså hålla mig till de delar som jag anser mest värdefulla att tänka på när det gäller färgval till byggnader.

Färgens relativitet

Kunskapen om färgens relativitet är den mest grundläggande. Den går ut på att en specifik färgton kan se olika ut beroende på sin omgivning.

Vi vet alla hur svårt det kan vara att välja kulör när vi ska måla något. Vi försöker tänka oss hur det kommer att bli på plats. Men när vi lånar hem tapetprover eller provmålar en yta så ser ofta färgtonen på tapeten eller det uppmålade provet annorlunda ut än vad vi upplevde i färgbutiken. Det beror på att vi ser den i ett annat sammanhang när vi kommer hem. Med kunskapen om färgens relativitet förstår vi att vi måste ta med alla parametrar (vägg/tak/inredning etc) från början för att hitta det optimala resultatet. Jag brukar säga att man ska tänka färgtoner i stereo – eller ännu hellre i 4-kanals stereo.

När vi ska prova ut en ny väggkulör bör vi vara medvetna om att det redan finns två givna färgtoner i rummet, på tak och golv, som lurar oss i våra försök att hitta den optimala färgkombinationen. Därtill kommer möbler och textilier i andra färger. En färgton kan alltså aldrig väljas ensam. I butiken såg vi den valda nyansen i ett visst ljus och mot butikens affärsdisk i stål… Ju mer man försöker hitta rätt i den oändliga djungeln av nyanser, desto större respekt får men för komplexiteten.

Mycket att välja på idag

Vi har idag tillgång till ett större urval av kulörer än någonsin tidigare i människans historia. Det gör det svårare att komma fram till ett önskat resultat. Vi måste därför välja bort våra möjligheter och begränsa oss. Kanske är det så att dagens stora utbud av färgnyanser gör oss mer intresserade av att att välja vitt eller grått?

Förr tvingade den knappa tillgången på dyra färgmaterial oss att välja den färg som fanns att få. En målarmästare för hundra år sedan hade tillgång till ett fåtal färgpigment som han använde för att blanda till ”sina” kulörer med. Han hade också erfarenhet av olika färgkombinationer som han visste fungerade tillsammans. Därtill blandade han kulörerna på plats och kunde justera dem till önskat resultat.

Mångfald med en kulör

Hur kan vi då utnyttja kunskapen om att en färg kan se ut som två? Man kan till exempel medvetet välja en och samma kulör på alla snickerier inomhus. Med en varierande färgsättning i olika rum på väg- gar och golv ser då denna enda snickeri- kulör ut att vara olika ut i alla rummen. Vi får en spännande och raffinerande mångfald.

Kontrasten mellan ljust och mörkt

Alla färgtoner har förutom en kulör också en valör. Med valör menar vi grad av ljushet eller ljusstyrka från vitt till svart på gråskalan. Josef Albers presenterar i sin bok övningen Graderingsstudier som rekommenderas om man vill träna och förstå innebörden av valörer.

Graderingsövningen lär oss hur små steg det är mellan olika valörer. Man behöver inte ”ta i” för att åstadkomma kontrastverkan mellan ljust och mörkt. Effekten påverkas också av kvantiteten av respektive valör.

Låt mig ta ett exempel. Om vi har en stor yta med en neutralt ljusgrå valör (NCS 1500-N) och på den ytan vill dra en linje med en mörkare grå valör så behöver vi inte gå så många steg mot det mörkare för att uppnå en tydlig effekt. Det räcker med NCS 2500-N för att vi tydligt ska se en mörk linje.

Gör vi sedan tvärtom och låter den mörkare grå vara den stora ytan och drar linjen med den ljusa 1500-N så upplever vi att linjen verkar vara ljusare jämfört med samma grå 1500-N i det första fallet. Totalt upplever vi då att vi ser fyra olika grå valörer trots att vi endast har använt två.

Ljus eller mörk?

Om vi nu kopplar samman kulör och valör blir det genast svårare. Man frågar sig: Hur ljus alternativt mörk är denna gröna färg?” Hur mörkt blir rummet om jag målar med den här blå färgen?

Här måste vi tänka i flera steg och jämföra färger mot varandra. Hur mörk respektive ljus färgkulören upplevs beror på de omgivande kulörernas valörer. För att inte förlora oss helt kan vi nu försöka valörbestämma färgkulören som vi vill använda. Vi måste alltså tänka bort att det är en färgkulör vi ser och bara tänka ljust/mörkt. Kisa gärna med ögonen så ser ni lättare kontrasterna och kan inbördes gradera valörerna i sammanhanget.

Återgång till 1880

Följande historia kan belysa detta ämne. Vi fick för några år sedan i uppdrag att återskapa den ursprungliga färgsättningen i en byggnad från 1880. Byggnaden hade genom årens lopp målats om flera gånger och hade nu en genomgående ljus färgsättning. Under alla färglager hittade konservatorn de upsprungliga kulörerna och min uppgift blev att blanda färgprov av alla kulörer i de olika rummen. Färgmaterialet var linoljefärg och underlaget puts.

Efter godkännande av att mina färgprover stämde med originalkulörerna så började det stora arbetet att föra tillbaka interiören 125 år i tiden. En färgsättning från 1880 skiljer sig mycket från vår tids ljusa ideal. De historiska kulörerna i det här fallet var mycket mörkare och färgmättade.

Väggarna hade ursprungligen varit uppdelade i två horisontella fält med en hög bröstning. När målerifirman började måla över de ljusa väggarna började projektledningen tveka och till och med ifrågasätta vad vi kommit fram till. Orsaken var de enormt stora valör- och färgmättnadskontraster som uppenbarade sig. De historiska färgerna såg nästan svarta ut i kontrast mot de invanda ljusa väggarna. Som tydligast upplevde man det när cirka halva ytan var målad, men ju mer som försvann av de ljusa pastellfärgerna desto mer framträdde de historiska kulörerna. Svartgrönt blev grönt, brunt blev till gult osv.

Ett spännande fenomen

Detta optiska fenomen där relativitetens betydelse för färgupplevelsen verkligen uppenbarades var otroligt spännande. När vi hade täckt alla ytor med 1880-talskulörerna så upplevdes rummen successivt ljusare inför våra ögon. I och med att vi inte hade någon vit/ljus valör kvar i rummen så jämförde vi enbart de historiska färgerna inbördes. Den färgmättade gröna jämfördes med en ännu mörkare kulör och upplevdes då relativt ljus. När hela arbetet var avslutat upplevdes alla rummen behagligt intima och inte speciellt mörka.

Som slutord vill jag säga något om vårt färgminne – det visuella minnet, som är mycket dåligt jämfört med hörselminnet. Det är mycket lättare att upprepa en melodi än att komma ihåg en bestämd färg. Tro inte att ni kommer ihåg en speciell färgnyans ni tidigare har sett. Prova alltid ut en färg på plats!

Gunnar Ottosson, konstnär Ottosson Färgmakeri AB