1930-talet var tiden då svenska folket skulle läras att välja rätt färg i hemmet. Vicki Wenander berättar här om den ambitiösa utställningen Bostad och färg i Stockholm 1933. Färgharmonier, tapeter och kulörer visades där med både föredömliga och avskräckande exempel. Ljusa enfärgade väggar ansågs inte bara vackrare utan gjorde också att lägenheten blev billigare i drift.

Under 1930-talet kulminerade vågen av bostadsutställningar i Sverige. Stockholmsutställningen, den idag kanske mest omskrivna, var varken den första eller den enda. Utställningarna var en del av en medveten upplysnings- och propagandaverksamhet för att ändra svenskarnas bostadsvanor till det (som ansågs) bättre. Svenska Slöjdföreningen var en återkommande arrangör, antingen ensam eller i samarbete med andra föreningar och företag.

Utställningarna kretsade ofta kring ett tema och anordnades gärna i samband med färdigställandet av nya bostadsområden. Ett prioriterat tema var kulörvalen i bostaden och dess inverkan på såväl trevnad som elförbrukning, vilket hösten 1933 visades på utställningen Bostad och färg i Stockholm. Den här gången samarbetade Svenska Slöjdföreningen