Få kökslösningar har blivit så kritiserade som 1930-talets sekundärkök. Trånga, mörka, varma och fuktiga – men praktiska för bostadsplanerare och byggmästare. Gustav Bergström berättar om när svenska husmödrar drabbades av de första kök som gick att tillverka industriellt
En stor del av de lägenheter som byggdes och byggdes om under 1930-talet förseddes med så kallade sekundärkök. Medan större, borgerligt betonade våningar oftast hade en konventionell uppdelning med kök och jungfrukammare och ljus från ett ordentligt fönster, såg köken i mindre lägenheter helt annorlunda ut. Sekundärköket är i grunden ett tämligen smalt och djupt utrymme där en inre del medelst en uppglasad skjutdörr avskilts för matlagning och en yttre del gjorts till matplats. Skjutdörren skulle utestänga matoset från resten av bostaden, men i gengäld blev köket mycket varmt vilket inte uppskattades av dem – oftast kvinnor – som använde det. Ur byggnadssynpunkt var kökstypen däremot som klippt och skuren för de tjocka hus som var vanliga i städerna vid den här tiden.
Frankfurterköken inspirerade
Intressant, eller hur?
Som medlem får du tillgång till alla våra artiklar och kan ställa frågor om byggnadsvård.
Bli medlem för att läsa vidare eller logga in nedanför.
