Malmö stad tilldelades 2008 Sveriges Arkitekters planpris för utvecklingen av stadens offentliga rum. Priset var okonventionellt – det handlade inte bara om det som blivit byggt utan också om strategier, aktiviteter och evenemang för att göra staden mer levande. Anders Reisnert och Cecilia Hansson berättar här om samarbetet.

Malmö stad arbetar sedan 1993 medvetet och systematiskt för att det offentliga rummet ska bli attraktivt och öppnas för nya användare i hela staden. Offentliga rum med goda förutsättningar för mänskliga möten skapas genom delaktighet och inflytande från medborgarna.

Utgångspunkt är stadsmiljöprogrammet som tagits fram i samverkan mellan gatukontoret, stadsbyggnadskontoret och kulturförvaltningen. Arbetet har betydelse för att uppnå stadens övergripande mål att minska segregationen och bygga en attraktiv, grön och trygg kunskapsstad.

Nätverk mellan förvaltningar

Hur har då denna samarbetsform kunnat växa fram och vilka resultat har det gett? När det gäller kulturmiljöfrågor påbörjade Malmö stad redan på 1980-talet ett ambitiöst inventeringsprogram av stadens äldre, värdefulla kulturmiljöer. Det speciella med inventeringsprogrammen var varken resultatet eller arbetssättet. Metoden var tidstypisk, liksom urval och tillvägagångssätt. Resultaten var också beskedliga. Visserligen mottogs inventeringarna väl från politisk horisont, men det dröjde till 2006 innan några förnyade inventeringar gjordes. Däremot ledde inventeringarna till att ett långvarigt nätverk mellan flera olika förvaltningar etablerades.

Ett resultat från detta nätverk är ”Karaktär Malmö – Handlingsprogram för arkitektur och stadsbyggnad”, ett förvaltningsövergripande projekt som startade under Arkitekturåret 2001. Utgångspunkten var de nationella mål som riksdagen antog i Framtidsformer – Handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design. Malmös handlingsprogram består av ett kommunomfattande planeringsunderlag i olika delar som behandlar hållbarhet, stadens struktur, förvaltning och upphandling samt goda exempel. Under året genomfördes utställningar, offentliga seminarier och föreläsningar med mera. Att intresset för arkitektur och stadsbyggnadsfrågor är stort märktes tydligt på Malmöbornas intresse för aktiviteterna som genomfördes.

Arbetsform som etablerades

Båda projekten innebar att enskilda personer lärde känna varandra. Att lyfta telefonen och höra kollegers uppfattning om frågor som berörde stadens gestaltning eller hanteringen av kulturmiljöer blev naturligt. Arbetsformen blev snart så etablerad att samarbete blev en självklarhet.

Dessa förvaltningsövergripande samarbeten sammanföll med centrala insatser i Malmö stad, där man med ett program, Engagemang för Malmö (EMö), ökade samhörigheten mellan medarbetarna. Vi anställda skulle identifiera oss som i första hand arbetande för Malmö stad och dess invånare och i andra hand som anställda i respektive förvaltning.

Efterhand har ett antal förvaltningar, gatukontoret, stadsbyggnadskontoret och Malmö Museer, funnit långtgående samarbetsformer. Under senare år har samarbetet utökats med miljöförvaltningen, Stadsfastigheter, fastighetskontoret med flera.

”Snabbfotad” organisation

Vad har då dessa samarbetsformer lett fram till? En bättre stadsmiljö tycker vi nog. Staden är bättre, vackrare och lättare att leva i än tidigare. Ett rikt och omfattande kontaktnät gör att arbetsgrupper snabbt kan sättas samman, hela organisationen kring bevarande och gestaltningsfrågor blir ”snabbfotad”. Processer påskyndas och problem kan behandlas medan de är aktuella. Att ta fram policydokument kring exempelvis fönster och färgsättningsfrågor i stadsmiljön genomförs snabbt och kan också börja nyttjas tidigare. Genom att dokumenten tagits fram i konsensus blir de ett självklart hjälpmedel för stadens tjänstemän och resultatet syns snart i stadsbilden.

Även vid planeringen av nya områden har arbetssättet varit framgångsrikt. När nytt planeringsunderlag togs fram för Västra Hamnen där det t ex på Kockums gamla varvsområde växer fram nya stadsdelar samarbetade ett antal specialistfunktioner förvaltningsövergripande.

Dialog med boende och fastighetsägare

För att bredda själva basen i förankringsprocessen har planeringen, så långt det varit möjligt, gjorts i dialog med boende och fastighetsägare. Exempelvis har ett utvecklingsarbete kring nya former för bebyggelseinventeringar tillsammans med de boende genomförts kring Värnhemstorget. Projektet, Stad Upplevelse Historia, genomfördes med hjälp av forsknings och utvecklingsmedel från Riksantikvarieämbetet.

Självklart är inte samarbetet helt friktionsfritt. Som expert vill man ju ogärna backa från egna yrkesetiska värderingar. När man måste göra avsteg från ”den rätta vägen” kan det kännas djupt frustrerande. Men samarbete kräver både givande och tagande. Det gäller att försöka undvika att fastna i detaljer, att ha respekt för yrkeskollegers kunskaper och att fokusera på slutresultatet.

Anders Reisnert, stadsantikvarie på Malmö Museer
Cecilia Hansson, programarkitekt på Malmö stads stadsbyggnadskontor

2/2009