fbpx

Knuttrimrade hus – enklare reparationer

Byggnader av timmer är mycket hållbara konstruktioner, men ibland kan skador uppstå, oftast till följd av fukt. Rune Wästerby ger här några exempel på vanliga timmerskador som för det mesta går relativt lätt att åtgärda.

En gammal timmerfasad kan vara vacker. Mörkt brun av de naturliga tjärämnen som långsamt vandrat ut till ytan, eller matt rödfärgad med de pigment som kommit att bli den svenska byggnadstraditionens färg.

Enklare byggnader som ängslador kunde visserligen vara uppförda med rundtimmer, men den vanliga timmerytan på fasaden är bilad med yxa. En väl utförd bilning ger en vacker och livfull ytstruktur, men innebär också att träets fibrer sluts, så vatten inte sugs in i veden. Att ersätta bilat timmer med blocksågat är därför en kvalitetsförlust, både estetiskt och funktionellt. Men bilning är en svår konst och normalt något som kräver både handlag, erfarenhet och bra verktyg.

Överhaksknut. ILLUSTRATION: BERTIL BONNS

Olika typer av knutar

Den enklaste knuten kallas överhaksnut. Den undre stocken är där urtäljd på överrsida för att passa den övre stockens anliggningsyta. För byggnader som behövde bättre skydd mot vinddrag och skadedjur användes mera komplicerade knutar. Vanlig var en sågad dubbelhaksknut. En sådan har urtag både på den övre och undre stocken som gör att de låser fast varandra på ett effektivt sätt.

 

Dubbelhaksknut. ILLUSTRATION: BERTIL BONN

För att bättre bibehålla tätheten i knuten sedan timret torkat och krympt, utvecklades tekniker med sneda hak och halsningar. När det under 1800-talet blev allt vanligare att spika panel på väggarna, föll dessa kunskaper om att åstadkomma täta knutar allt mer i glömska. Släta låsknutar och laxknutar blev vanliga och tätheten ordnades istället med en papp under panelen. Det är viktigt med kunskap om hur knutarna är utförda när timmer, ska bytas.

Förebygg skador

Orsaken till skador på en timmerstomm brukar på ett eller annat sätt ha med fukt eller vatten att göra. En timmerstomme mår inte illa av att bli blöt, men den måste få möjlighet att torka upp mellan regnen. Vattensamlingar i anslutning till huset behöver ledas bort och alltför tät vegetation som hindrar sol och vind att torka upp träfasaden bör glesas ut. Mark som lagras på och växer upp mot väggen behöver grävas undan. Det kan också bli fråga om att höja hela stommen om grundstenarna sjunkit ner i marken. Helst då innan syllstocken ruttnat.

När det har uppstått en rötskada på timret ska man agera men inte överreagera.

Undersök skadan

När det har uppstått en rötskada på timret ska man agera, men inte överreagera. Genom att sticka med en kniv i timmerstockarna kan man få en god uppfattning om skadans utbredning och djup. Vad kan orsaken vara? Har området utsatts för någon särskild fuktbelastning?

Handlar det bara om en stock kan orsakehelt enkelt vara att just den har en mera frodvuxen ytved än de andra, alltså att den är mjuk på grund av breda årsringar.
Har veden istället mjuknat av rötsvampar, eller om det uppstått »fickor« där regnvatten blir stående, kan man försöka förlänga stockens livslängd, genom att med kniv eller yxa, relativt enkelt tälja bort det mjuknade virket och återskapa en hård träyta som vattnet kan rinna av.

Halvsulning

Illustration som visar metoden för att halvsula timmer. ILLUSTRATION: BERTIL BONNS

Om rötskadan har trängt djupare in i timmerstocken blir åtgärden mer komplicerad. Men så länge den inte trängt in längre än till stockens mitt och inte i hela dess längd kan så kalllad »halvsulning« vara det bästa alternativet.

Man hugger då bort den rötskadade ytveden ner till friskt virke. För detta arbete är en tväryxa (tjäckla) ett lämpligt verktyg. Urtaget bör göras med så jämnt djup som möjligt, för att göra det lättare att fylla igen urtaget med en bit friskt virke i rätt tjocklek och god passform. Den biten bör utföras med något skålad insida, så den tätar i över- och underkant. Kompletteringen infästs med trädymlingar, eller möjligen med försänkta franska skruvar.

Skarvning

Om endast en del av stocken är skadad, men med sådant djup att det inte räcker med halvsulning, blir det kanske aktuellt att istället skarva. En skarvning ska man alltid göra så att de båda delarna binds samman. Särskilt viktigt är detta när det handlar om en bottenstock, eller stock på en annan plats där man kan förvänta sig dragkrafter.

Ett bra sätt att lösa dessa uppgifter är med en blixtskarv, som ger en förbindning av de båda delarna som hakar i varandra. En annan skarvmetod är med bladskarv, där de mötande stockarna är halverade i varandra och säkrade med dymlingar. Om det är fråga om en bottestock, tänk då också på att det ska finnas ett stöd mot marken under skarven.

Inklädnad

Knutskallarnas ändträ suger åt sig mera fukt än övriga väggen. Gamla knutar vittrar ofta sönder och bitar lossnar. Får detta fortskrida länge förloras låsningen i knuten. Gäller det en enstaka knutskalle kan den kanske kompletteras med en kloss, eller genom att skarva in en ny knut med en bladskarv i timret.

Om flera timmerändar är skadade är det lämpligast att klä in knutarna med brädor. Om övriga fasadytor är i skick går man bara runt knutarna med inklädnaden. Även för en fasad som har många rötskador på olika ställen, kan en inklädnad vara bästa alternativet, för att slippa besvärliga timmerbyten.

Uppriktning

Ibland förekommer utbuktningar i gamla timmerväggar. Det kan bero på skador i knutar eller helt enkelt på att det är långt mellan knutarna. På sådana väggar bör timmerstockarna vara sammanbundna med dymlingar (träpluggar), men är inte alltid det.

Om man vill räta upp en sådan vägg krävs det att man tillför vertikala stolpar som avstyvande element. Med 4-tums eller 5-tums sparrar, vertikalt på väggens ut- och insida, och genomgående gängstänger brukar det vara möjligt att med hjälp av mutter, brickor och rejäla blocknycklar dra ihop väggen så den återfår sin jämna, vertikala yta.

När uppriktningen är gjord kan den ena sparren tas ner om man så vill. Man skruvar då in muttern och kapar gängstången. Kvar blir en liten vertikal låda på timmervägen som man målar in i samma färg som omgivningen. En helt naturlig komplettering på ett timmerhus.

Byte av syllstock

Bladskarvad syllstock. De mötande stockarna är halverade i varandra och säkrade med dymlingar.

Den vanligaste typen av skador på timmer väggar torde ändå vara rötskador i väggens nedre del. Fukt från marken har sugits upp i timret, som sedan brutits ner av rötsvampar. Dessa skador leder också med tiden till sättningar i stommen och kan vara ganska svåra att åtgärda.

Det bästa är att försöka förebygga genom att i god tid gräva undan mark som lagrats på och att förhindra vattenstänk från tak eller stuprör. När byte av syllstock  ändå är oundvikligt rekommenderas att professionella hantverkare anlitas. Större timmerbyggnader är väldigt tunga konstruktioner, som då måste lyftas och hanteras på ett sätt som inte innebär fara för varken människor eller egendom.

 

Rune Wästerby, byggnadsantikvarie,
rune.wasterby@skellefteamuseum.se

Artikeln publicerades ursprungligen i magasinet Byggnadskultur nr 1, 2020.

 


Om Hålla Hus

Hålla Hus startade 2001 som ett informationsprojekt vid Skellefteå Museum. Med åren har det vuxit till en länstäckande informationsportal i samarbete med Västerbottens museum, Skogsmuseet i Lycksele och Länsstyrelsen. Handboken »Hålla Hus« går att få tag på via Skellefteå Museum. Läs gärna mer på informationsportalen hallahus.se. Här finns information om länets byggnadstraditioner, om lagstiftning, praktisk byggnadsvård och flera hantverksblad som går att ladda ned.

Meny