fbpx

Fast rotade i sågverksbranschen

Ansgarius Svensson är ett familjeägt sågverk som i över femtio år arbetat med timmer av hög kvalitet. Det har visat sig vara en långsiktigt klok strategi. Nu ökar intresset för bra virke, bland annat hos den unga generationen byggnadsvårdare. Anna Lokrantz och Anna O Söderström har träffat Jan Praznik.

Småländska Vimmerby med omnejd är sedan länge präglat av bruk och småindustrier knutna till de stora skogarna, till strömmarna och vattenfallen. Här har funnits järnbruk, handpappersbruk och tegelbruk. Under de första decennierna av 1900-talet startade flera sågverk, och trävaror blev en viktig näring i Vimmerby kommun. Småhustillverkningen i Gullringen var under en period en av landets största husfabriker.

Utsynaren Thomas »Sladden« Karlsson känner både skogarna och skogsägarna runt Vimmerby. Siffran som han sprejar på trädet anger hur högt upp från marken det ska kapas, där 7 betyder 3,7 meter upp.

Medvetna kunder

Ansgarius Svenssons sågverk ligger i Södra Vi, en mil norr om Vimmerby. Verksamheten har funnits sedan 1962 och sysselsätter ett femtontal personer. Ägare är systrarna Anna-Carin Rinaldo och Kristina Rinaldo Blom. Företaget har specialiserat sig på kvalitetsvirke för finsnickeri, och Jan Praznik, gift med Anna-Carin Rinaldo, menar att det har hjälpt dem att överleva:

– Många små sågverk lägger ned idag. Vi har klarat oss tack vare att vi har nischat oss. Vi märker att intresset för virke av bra kvalitet ökar. Den unga generationen är mer medvetna om hållbarhet och förstår poängen med att välja lokala material. Men det gäller också att hitta sätt för att nå ut till denna nya målgrupp.

– Det var en kund som frågade oss varför vi inte har ett Instagramkonto, berättar Jan. Min dotter startade då vårt konto och det ledde till att vi fick ett tjugotal nya kunder. Vi ber gärna att få låna bilder av de som har handlat från oss, så att vi kan visa vad det blir av virket. Snickare är intresserade av bilder på själva materialet, och privatpersoner vill hellre se det färdiga resultatet.

De som kontaktar Ansgarius Svensson är ofta snickerier, och materialet ska användas vid renovering av äldre hus med ett utpekat kulturhistoriskt värde. Det kan vara projekt som kräver tillstånd från myndigheter, och där bebyggelseantikvarier är inblandade. De mesta av virket ska användas till fönster- och dörrtillverkning. Fönsterämnen, alltså delar avsedda specifikt till fönster, tillverkas hos Ansgarius Svensson, i övrigt görs ingen virkesförädling.

Handlar bara med förstastocken

Råvaran är tall och gran som mestadels kommer från Småland, men också från Värmland, Dalarna och trakterna kring Vingåker. En del importeras också från Norge. Man samarbetar med de flesta större skogsbolagen. Ansgarius Svensson köper endast förstastocken, det vill säga den del av trädet som finns närmast rötterna. På så sätt får man med så lite kvistar som möjligt.

Att välja rätt träd

När en skogsägare tar kontakt för att sälja skog, skickas en så kallad »utsynare« ut i skogen. Han går igenom varje enskilt träd, ser efter att det inte finns några skador i mantel ytan och märker upp de träd som är av tillräckligt god kvalitet. Träden som väljs ska vara minst 20 cm i topp, alltså diametern där man kapar. Stockens diameter kan vara upp till ca 56 cm. Ett sådant träd har vuxit i minst 70 år, men kan vara upp till ungefär 150 år.

Kvalitetsbedömning

Virket levereras till sågverket, där Virkesmärkesföreningen gör en bedömning av kvaliteten. De letar efter skador som röta, blånad, insektsangrepp och sprickor. För varje stock görs en bedömning och sätts en klassning. Den högsta klassningen får stockar som är tätvuxna i rotändan. Det betyder att det i området mellan 20–80 mm från mitten ska finnas minst 20 årsringar med max 3 mm mellan årsringarna (se illustration ovan). Är det exempelvis bara 17 årsringar så blir klassningen lägre.

In i ramsågen

Stockarna sågas i ramsåg, det är en tekniksom passar för den här typen av virke. Först läggs stocken på stockvagnen och riktas in, sedan matas den in i ramsågen där nio vertikalt ställda sågblad delar upp stocken i brädor. Ram sågen kan ha upp till tretton sågblad.
På så sätt får man fram fyra till sex plank i centrum (stamvirke med stående årsringar och mycket kärna) och två till fyra sidobrädor som är i princip kvistrena. När de har gått igenom sågen, sorteras sidobrädorna ör sig och mittplanken går vidare för sortering i olika tjocklekar.

Torkning för olika ändamål

Nästa steg är torkning i kammare och sedan kvalitetssortering. Under perioden mars–juni fungerar det även att lufttorka på traditionellt vis, men från juli månad är det fuktigare ute, och då måste virket kammartorkas. Beroende på vilket slutresultat som önskas, tar det 3–15 dagar. Virke som är torkat ned till 12 % används bland annat till fönster. Virke som är ännu torrare, 8–10 % används till exempelvis trappor.

Rådgivning till privatkunder

Kunderna är i första hand grossister, de köper det bästa virket. Mycket går på export till framför allt Tyskland, Italien, England och Spanien. Till viss del arbetar man också direkt mot privata kunder.

– Privatkunder behöver mer hjälp för att hitta rätt kvalitet, rätt dimensioner och bredder för ändamålet, berättar Jan. Virke som ska användas utvändigt måste vara motståndskraftigt mot röta. De bästa delarna används därför till fönster och dörrar. Vi blir glada när byggnadsvårdare hör av sig och säger att de har letat länge efter just sådana här kvaliteter som vi tillhandahåller.

Anna Lokrantz, bebyggelseantikvarie, anna.lokrantz@byggnadsvard.se

Artikeln publicerades ursprungligen i magasinet Byggnadskultur nr 1, 2020.


VAD ÄR EN RAMSÅG?

Den enbladiga ramsågen har funnits i många hundra år, och användes ännu en bit in på 1700-talet, framför allt till husbehov. Tekniken utvecklades med flerbladiga ramsågar under 1700-talet. Vid samma tid började sågade trävaror bli en viktig exportvara, och det ledde så småningom till att sågverksindustrin växte fram.

En ramsåg består av ett stativ, en ram och ett matarverk med stockvagnar. I ramen sitter raka, vertikala sågblad. Det är storleken på ramen som avgör hur tjocka stockar som kan sågas. Stocken placeras på stockvagnen, matas fram och riktas in, och sågas sedan upp till brädor i ett enda moment.

Under 1900-talet har ramsågarna till stor del ersatts av cirkelsågar, bandsågar och klingsågar. Vattenkraft och ångkraft har ersatts med el- eller oljemotorer. Bland dagens mindre sågverk är cirkelsågen dominerande, men det finns fortfarande ett fåtal aktiva ramsågar kvar. Småsågarnas Riksförbund har ca 500 medlemmar, och där ingår både kommersiella företag och hobbyverksamma.
Via föreningens hemsida kan man hitta anslutna sågverk över hela landet.

Meny