Vi har köpt ett torp byggt år 1900. Ser att grunden består av natursten som verkar lappad och lagad med cement både mellan stenarna och även mot syllen. Har nu tänkt knacka bort cementen för att syllen inte ska ta mer skada. Har nu läst att torpargrunder ofta från början varit kallmurade alltså utan bruk i fogarna. Kan jag låta det vara så eller måste det fogas med kalkbruk för att hålla? Och vad tätar jag med mot syllen isåfall, lerklining? Om jag inte kan låta det vara ofogat, vågar jag knacka bort en sida i taget innan jag ersätter med ny fog?
Svar:
Ursprungligen hade torpet bärande stenar under knutkedjorna som var grundlagda med andra stenar till frostsäkert djup. Sen fyllde man upp med stenar i mellanrummen med varierande grad av komplexitet beroende på grundens höjd, allt från lösa stenar till en regelrätt kallmur. En bra bok om kallmurning är Handbok i kallmurning. Cementen kan ha tillkommit av olika anledningar: sättningar, tätning mot gnagare eller helt enkelt estetik. Efter 30-talet tyckte man naturstensgrunder var hopplöst gammalmodiga.
Det låter som att ni är inne på rätt väg men ett visst mått av försiktighet är alltid på sin plats. ta bort cementen en bit i taget och och mura upp vartefter vid behov. Om ni misstänker att huset kan sätta sig kan man häfta fast ett par A4-papper på varsin sida av fasaden, montera och fixera ett laservattenpass och markera på pappren var våglinjen går för att hålla koll om det rör sig när man bilar bort cementen.
Invändigt tätar man med lerklining och om det finns behov på utsidan kan man använda ett svagt hydrauliskt kalkbruk som inte regnar bort.
Stephan har det övergripande ansvaret för föreningens förvaltning och arbetar nära styrelsen, redaktionskommitté och externa samarbetspartners.
