Effekterna av ett förändrat klimat handlar ofta om för mycket eller för lite vatten. Stora delar av vårt kulturarv ligger i anslutning till vatten, och kommer att påverkas. Tomas Brandt berättar om en utredning för att analysera klimatförändringarnas påverkan på kulturarvet i Västsverige.

Människan och vattnet har en lång historisk relation. Vattnet är natur­ligtvis helt grundläggande för vår existens som biologiska varelser, men det har också varit intimt sammanlänkat med den historiska utvecklingen. Därför finns också viktiga delar av vårt kulturarv i direkt anslut­ning till vatten.

Vattnet har varit ett medel för kommuni­kation, för sjöfart och handel, liksom för näringsfångst. Därför har vi också hamn­anläggningar, kanaler, bryggor, kajer, maga­sin, sjöbodar, varv med mera. Det har också varit en kraftkälla, därför har vi kvarnar, sågar, dammar och kraftverk. Det har också varit en källa till hälsa, rekreation och nöje, vilket gör att vi också har badhus, fritidsbåts­anläggningar, anlagda badplatser med mera. Vattnets attraktionskraft leder också till att ett boende, gärna fritidsboende, nära vattnet är mycket eftersträvansvärt och att fastighets­priser blir mycket höga i sådana lägen.

Det finns alltså en stark koppling mellan de historiska platser vi uppskattar, och vattnet, om det så är havet, vattendrag eller insjöar. I ett perspektiv där de kommande effekterna av ett förändrat klimat i många fall handlar om för mycket eller för lite vatten kommer också viktiga delar av vårt kulturarv att påverkas av detta. Antingen direkt genom det förändrade klimatet, eller indirekt, genom de klimatanpass­ningsåtgärder som kommer att genomföras.

Klimatförändringar?

Behöver man idag, 2018, ställa frågan om klimatförändringarna är ett faktum? För­hoppningsvis inte, förhoppningsvis är alla medvetna om att klimatet håller på att för­ändras, och att det är människan som är orsaken. Framtiden har redan förändrats. Vi kommer att bli tvungna att hantera kultur­arvet i relation till ett förändrat klimat. Och därmed ett förändrat samhälle.

Utredningen

För att sätta oss in i frågan och skapa en be­redskap genomfördes under åren 2015–2016 utredningen »Kulturarv och klimatföränd­ringar i Västsverige«. Syftet var att analysera klimatförändringarnas påverkan på kultur­arvet inom Västra Götalands och Hallands län. Andra utredningar har också gjorts eller ska göras: I Blekinge län tittade man specifikt på översvämningsrisker, Stockholms län har tittat på ett urval påverkanseffekter, och i projektet »Adapt Northern Heritage« arbetar Riksantikvarieämbetet tillsammans med motsvarande organisationer i Norge, Island och Skottland med analys av klimatpåverkan på kulturarven på nordliga breddgrader.

Scenarierna kommer att variera mellan lan­dets olika delar, så för att få en tydlig bild av det egna länet måste man titta närmare på det.

Vattnet gemensam nämnare

Vår genomgång visade att vatten är en ge­nomgående nämnare i flertalet klimateffekter som kommer påverka kulturarvet i Västsve­rige. Vatten i sjöar, hav och vattendrag, som nederbörd eller som fukt. Ibland är det för mycket vatten, ibland för lite.

Stigande hav

Havsnivån kommer att stiga med omkring en meter fram till år 2100. Detta motverkas av landhöjningen, så att den relativa höjningen längs Bohuskusten blir omkring 70 cm, och högre längs Hallandskusten. Detta gör att ex­empelvis ca 85% av Västkustens strandängar kommer hamna under vatten, liksom vissa andra lämningar i strandbrynet.

Men de flesta byggnader som ligger vid kusten klarar själva havsnivåhöjningen, det stora problemet kommer bli översvämningar. De högsta högvattensnivåerna ligger idag på omkring +1,4 m längs västkusten. Topografin kan ge högre värden, liksom det blir på de platser där ett vattendrag möter havet. Är det höga nivåer även i vattendraget, så ökar pro­blematiken. De flesta städer med kulturvärden i centrum längs kusten ligger vid mynningen av en å, och här kan man alltså förutspå pro­blem. I många fall har man problem redan idag, och de kommer att öka.

Ökad nederbörd

Årsnederbörden kommer att öka, och fram­förallt kommer vinterhalvåren i Västsverige att få mer regn (och mindre snö). Periodvis kommer det att vara höga flöden i vatten­dragen och höga nivåer i sjöar. Även här kommer översvämningsincidenterna att bli fler. Och även här sammanfaller ofta läget invid vattnet med att det finns kulturhisto­riska värden: Värdefulla stadskärnor, kvarn­anläggningar och annan bebyggelse.

Förutom att den sammanlagda årsneder­börden ökar, så kommer det bli fler sam­manhängande perioder med regn, och kanske också fler tillfällen med mycket kraftiga regn. Och det är vid sådana tillfällen som dagvattensystem, diken, bäckar och åar inte hinner svälja vattnet tillräckligt fort, och man får översvämningar av samhällen och stadsdelar.

Det är också under sådana regnperioder som risken för allvarligare vattenläckage ökar, med risk för både direkta vattenskador och mer långsiktiga fuktrelaterade skador.

Ur ett livscykelperspektiv blir en befintlig byggnad klimatsmart med relativt måttliga åtgärder.

»Fuktigt året om«

Idag finns en period under vinterhalvåret då det är relativt torrt i luften, i och med att det är minusgrader och att nederbörden faller som snö. Detta försvinner på sikt, och i stället får vi både hög luftfuktighet under vinterhalv­året, på grund av att det regnar, såväl som under sommarhalvåret, då det normalt sett är mer fukt i luften. Tillväxtbetingelserna för mögel, alger och svamp blir mer gynnsamma.

Blött och torrt på samma gång

De som ansvarar för skötseln av parker och trädgårdar med historiska värden kommer att uppleva att skötselbehovet kommer att öka. Det mildare och fuktigare klimatet ger längre växtsäsonger och leder till att allt växer bättre, både det vi vill ha och det vi inte vill ha. Man kommer vidare få hantera både blöta perio­der med mycket regn såväl som torrperioder som kräver mycket bevattning. Grundvatten­nivåerna kommer att fluktuera mer än idag. Tillgången till det växtmaterial man vill ha kommer också att förändras, och sammantaget kommer det blir mer arbetsamt att få anläggningen att ha det önskade utseendet.

Samtidigt kommer det förmodligen bli lätt­are att arbeta med olika former av utveck­lingsprojekt, eftersom tillväxtbetingelserna förbättras, och kanske får man också en längre säsong för besökare.

Klimatanpassning påverkar också

Förebyggande fastighetsunderhåll är inget nytt, men behovet kommer att öka. Det kom­mer att bli än viktigare att diskutera materi­alval, önskade slutresultat och materialens hållbarhet ur ett miljöperspektiv.

Det kommer också att bli tydligare vilka byggnader och miljöer som kan bibehålla sina historiska värden genom att välja »rätt« material och metod används vid reparationer, och vilka där värdet sitter i själva materialet och ytskiktet, och där skadeprevention blir det överordnade.

Energianpassning av bebyggelse är exem­pel på en sådan fråga. Solpaneler blir allt vanligare. Ska de sättas även på historiskt värdefulla byggnader, där vi annars är mycket måna om material­ och kulörval? Ur ett livs­cykelperspektiv blir en befintlig byggnad klimatsmart med relativt måttliga åtgärder.

Översvämningsskydd planeras, eller kom­mer snart att planeras, för ett antal stads­miljöer där man redan idag upplever problem. Detta kommer på flera håll bli en ny »års­ring« i städernas historia. Även skyfalls­hantering kommer bli en fråga i flera stads­miljöer.

Kulturvården och framtiden

Att arbeta med prognoser som ligger 80–100 år framåt i tiden är vanskligt. Vi vet ganska säkert i vilken riktning utvecklingen är på väg, men inte precis i vilken hastighet och till vilka nivåer. Vi har utgått från de prognoser från IPCC som finns tillgängliga via SMHI.

Men vi vet att åtgärder måste göras för att bromsa klimatförändringarna, och för att han­tera konsekvenserna. Alla vi som på olika sätt arbetar med kulturmiljövård måste se till att vara en del i detta arbete, så att vi både bidrar till processen och ser till att kulturvärdena tas tillvara som den hållbara resurs de är.

Tomas Brandt, enhetschef Kulturmiljövård vid Bohusläns museum, tomas.brandt@bohuslansmuseum.se