I Robert Danielssons jobb med byggprojektledning inom restaurering av lagskyddad kulturhistorisk bebyggelse, möter han ofta uttrycket »k-märkt«. Det är vanligen något som används för att beskriva något kulturhistoriskt värdefullt. Men det finns hos allmänheten ofta inte så mycket mer kunskap om vad begreppet verkligen innebär. Byggnadskultur reder ut begreppen.

Några av de mest värdefulla historiska byggnaderna har någon form av skydd på sig. Det värdefulla kan vara en välbevarad exteriör, en tidstypisk byggstil för en trakt, en sammanhållen historisk miljö över en svunnen tidsepok eller en del av en interiör som ses som omistlig för dess konstnärliga, arkitektoniska eller upplevelsemässiga värden.

Ordet k-märkt finns egentligen inte i ­någon lagtext eller några styrdokument, utan förekommer på äldre ekonomiska kartor för att markera ut värdefulla byggnader på kartan. Men i bredare folkliga sammanhang fick ­uttrycket k-märkt betydelse genom tv-programmet K-märkt som producerades av SVT under åren 1992-1997 och fick stort publikt genomslag. I programserien fick man följa reportrarna Staffan Bengtsson och Göran Willis när de reste runt i landet för att upptäcka kulturmärkta byggnader och företeelser i hopp om att öka intresset för vårt byggnadshistoriska arv. Sedan dess har yrkeskåren mer eller mindre accepterat ­begreppet, inte minst för att de andra kan upplevas svåra att överblicka.

Statligt eller kommunalt skydd?

Generellt finns det två grupper av kulturhistoriskt värdefulla k-märkningar. Vid regionala inventeringar har länsstyrelsen pekat ut vilka byggnader eller miljöer som anses särskilt värdefulla. De kallas för byggnadsminnen och ingår ofta i större kulturmiljöprogram som sammanställs av länsstyrelsen. Lagskyddet som byggnadsminnen får är genom ­kulturmiljölagen. Den skyddar även fornlämningar, fornfynd, kyrkor och statligt ägda byggnadsminnen och förbjuder export av viktiga kulturföremål. Byggnadsminne ses som det starkaste lagskyddet och kombineras ofta med andra lagskydd som riksintresse­områden eller översiktsplaner.

Kommunen har möjlighet att peka ut värdefulla historiska miljöer genom att skydda dem med stöd av plan- och bygglagen. Skyddet är inte enhetligt och sammanhanget avgör vilken märkning byggnaden får. Namnen varierar i olika kommuner, exempel är Q, q, k och a-,b- eller c-klass. Blåklass, gul- eller grönklass används också för att klassificera hur värdefullt huset anses vara eller hur det får användas. Alla dessa olika namn har också gjort att begreppet k-märkt ändå används för att skapa en form av samordning.

Hus k-märkta enligt plan- och bygglagen är ofta inskrivna i områdesbestämmelser som detaljplaner.

Plan- och bygglagen samt kulturmiljö­lagen ska ses som två lagstiftningar med ­delvis olika inriktning men med en över­gripande vilje­yttring att skapa en god ­bebyggd miljö. Det innebär att man inte ­sällan ser en överlappning av lagstiftning där en byggnad är både byggnadsminne
och upptagen i detaljplan som särskilt ­värdefull.

Hur ska man kunna hålla koll på vilket skydd som finns på ett hus?

Ska man kontakta kommunen, länsstyrelsen eller båda? Enklast är att man går in på bebyggelseregistret och tittar själv på bebyggelseregistret.raa.se. Här kan man snabbt se om huset finns med eller inte. Via en karttjänst söker man sig fram till adressen och är huset skyddat så finns det upptaget. Klickar man på ikonen så kan man läsa om historik, värdering och lagskydd.

Om man har ett hus som är k-märkt och det är upptaget i bebyggelseregistret, hur ser man vad som är skyddat?

Kring varje lagskyddad byggnad finns ett ­dokument med föreskrifter som anger vad man får göra med ett hus eller inte. Ibland återfinns detta dokument i bebyggelseregistret men inte alltid. Man får höra av sig till länsstyrelsen om det är ett byggnadsminne eller till kommunen om det är ett hus skyddat enligt PBL. I dokumentet finns en historisk beskrivning och en förklaring till varför det är värt att bevara.

Några saker är dock oftast generella:

1. Man får inte riva, flytta, bygga om eller förvanska byggnaderna till det yttre.
2. Murstockar väggar och bärande konstruktioner får inte flyttas eller tas bort.
3. Större schaktningsarbeten, förändring av hägnader eller vegetationen får inte göras utan tillstånd.
4. Byggnaderna ska underhållas så att de inte förfaller.

Vem bestämmer vad jag får göra?

Börja med att titta i bebyggelseregistret vilket skydd huset har. Den snabbaste och enklaste vägen är att ta kontakt med handläggaren på länsstyrelsen (om ditt hus är ett byggnadsminne) eller kommunen (om huset är kulturhistoriskt värdefullt enligt plan- och bygglagen). Man går igenom vad man vill göra och handläggaren kan ge råd om du kan genomföra arbetena, oftast underhållsåtgärder, eller att komma in med ansökan. Då får man oftast rådet att samråda åtgärderna med en antikvarie. Antikvarien är antingen fristående konsult eller jobbar på ett länsmuseum.

Antikvarien, ofta byggnads- eller bebyggelseantikvarie, har ingen formell juridisk makt utan ses som rådgivande åt husägaren. Byggnadsantikvarien är antikvariskt medverkande och skriver antikvarisk konsekvensbeskrivning. Tillsammans med antikvarien går hus­ägaren igenom väg- och metodval. Om antikvarien anser att åtgärderna som föreslås är av godo och inte påverkar byggnaden negativt, tillstyrker antikvarien åtgärden. Det innebär oftast att man också får tillstånd från länsstyrelsen.

Om antikvarien inte tillstyrker får man ­oftast inte länsstyrelsens tillstånd, så en tidig kontakt och samråd är bästa vägen framåt. När man fått tillstånd har man oftast två till tre år på sig att genomföra åtgärderna. Antikvarien skriver slutrapport när arbetet
är färdigt.

Varsamhetskravet och skydd mot ­förvanskning

Egentligen har alla husägare en form av skydd på sitt hus. I plan- och bygglagen finns sedan några år tillbaka krav på att de ändringar som utförs, ska utföras varsamt och med hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och dess tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värde.

Det är varsamhetskrav som ska gälla för alla typer av byggnader och för alla ändringar. Så alla hus är på ett sätt k-märkta, oavsett om åtgärden är bygglovspliktig eller inte. Men viktigt är att varsamhetskravet inte får användas ­ensidigt utan att samtidigt se till
att väsentliga samhälls- och tekniska egenskapskrav tillgodoses. Det innebär att det krävs en helhetssyn vid alla typer av förändringar.

Robert Danielsson, länsombud och styrelseledamot i Svenska byggnadsvårdsföreningen. Han är också bygg­projektledare och konsult inom antikvarisk restaurering.

Juridiken i praktiken

Hur vet jag om jag bor i ett­ ­k-märkt hus?

Gå in på bebyggelseregistretbebyggelseregistret.raa.se

Skydds­bestämmelser?

• Kontakta kommunen för k-märkta hus
• Kontakta länsstyrelsen för byggnadsminnesmärkta hus.

Utan tillstånd?

Man får underhålla huset och interiören så länge man väljer samma material och metoder som tidigare. Det innebär att man kan underhållsmåla sina fönster ­eller sin fasad om det är fastställt vilka material som har använts.

Vilka lagar gäller?

• Kulturmiljölagen (SFS 1988:950) Lagen innehåller bland annat bestämmelser om skydd för byggnadsminnen. En byggnad kan förklaras för byggnadsminne av länsstyrelsen om den har ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde. Särskilda skyddsbestämmelser anger då på vilket sätt byggnaden ska vårdas och under­hållas samt i vilka hänseenden den inte får ändras. Ändringar mot skyddsbestämmelserna kan endast ske om det finns särskilda skäl och kräver länsstyrelsens tillstånd som är tillsynsmyndighet.
• Plan- och bygglagen (SFS 20210:900) Genom detaljplaner och områdesbestämmelser kan kommunen med stöd av plan- och bygglagen utfärda skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i form av skydds- och varsamhetsbestämmelser. Ändringar mot detalj- och områdesbestämmelser kräver kommunens tillstånd som tillsynsmyndighet.

Förordning (2013:558)

I denna förordning finns bestämmelser om statliga byggnadsminnen.

Vad säger experten?

Hej Helene! Varför ska man ­skaffa sig ett byggnadsminne?

– Det viktiga när man skaffar ett byggnadsminne är att man verkligen uppskattar byggnaden som den är och är intresserad av husets historia. Man ska inte skaffa huset med sikte på att göra om det, så köp inte en funkis­byggnad när du drömmer om snickarglädje. Om man ser byggnadens kvaliteter så är det fantastiskt att få vara med om att bevara kulturhistoriska värden för kommande generationer och samtidigt själv få leva i en miljö med såna kvaliteter.

På länsstyrelsen strävar vi efter att stötta fastighetsägarna för att de på bästa sätt ska kunna leva upp till skyddsbestämmelserna, till exempel med ett bidrag för att skaffa en vård- och underhållsplan eller stöd till antikvarisk medverkan i samband med att vårdåtgärder ska göras. Byggnadsminnesskyddet är ett exklusivt och långsiktigt skydd för ett litet antal byggnader med de allra högsta kulturhistoriska värdena. Tanken med lagen är att de skyddade byggnaderna ska utgör ett representativt bestånd av byggnader som på ett allsidigt sätt ska spegla vår historia och samhällsutveckling. De utgör representanter som ska berätta en historia om sin tid för kommande generationer.

Vilka typer av ärenden får du vanligen behandla?

– De vanligaste ärendena hos länsstyrelsen rör exteriör renovering av olika slag, som tak­omläggning, fasad- och fönsteråtgärder. Åtgärder som av naturlighet behöver utföras med viss regelbundenhet, beroende på material. Det är ganska logiskt att detta är de vanligast förekommande ärenden också därför att byggnadsminnen omfattas av skydd som är olika omfattande.
Gemensamt är dock att det, med något undantag, alltid är ett exteriört skydd som kan vara formulerat som att huset inte får rivas, flyttas eller på annat sätt förändras. Därmed behöver ofta tillstånd sökas vid exteriöra åtgärder. Därutöver kan det vara ärenden som till exempel gäller tillstånd att utföra konservering av en bemålad interiör, eller nya krav på säkerhet och tillgänglighet.

Tycker du att kunskapsnivån bra om vad som är tillståndspliktigt?

– Kunskapsnivån om skyddet varierar stort mellan ägare. Ägarna till byggnadsminnen är en brokig skara av såväl professionella fastighetsägare som privatpersoner av alla åldrar, företag, organisationer, kommuner. Förståelsen för skyddet beror ofta på intresse och engagemang hos den enskilde förvaltaren oavsett vilken ägarkategori denna representerar.

En ägare som förvaltat ett byggnadsminne en längre tid och som hunnit ha flera kontakter med länsstyrelsen har ofta tillägnat sig en förståelse för regelverket. När vi får kännedom om en ny fastighetsägare vill vi ha ett möte och informera generellt om byggnadsminnen och vad skyddet innebär för den aktuella fastigheten.

Vilka är de vanligast missför­stånden du möter?

– Det vanligaste missförståndet är nog vad som kan utgöra en ändring och därmed vara tillståndspliktigt. Många kan säga: »nej vi ska inte ändra något, bara vårda«. Då får vi förklara att även åtgärder som syftar till att vårda och underhålla kan innebära en ändring enligt skyddsbestämmelserna. En ommålning är till exempel en ändring om kulör eller färgtyp ändras. Även en förändring till det bättre kan utgöra en ändring som är tillståndspliktig. Ett byte från en modern plastfärg till en linoljefärg till exempel.

I de flesta fall får fastighets­ägarna tillstånd till den önskade åtgärden när länsstyrelsen bedömer att det finns särkilda skäl. Det viktiga är att man som fastighetsägare kontaktar Länsstyrelsen i ett tidigt skede och berättar vad man har för planer. Då kan man föra en dialog om olika alternativ och Länsstyrelsen kan bedöma om åtgärden är en ändring eller om det är en underhållsåtgärd som inte är tillståndspliktig. Man kan också få förståelse för hur man bäst ska gå tillväga i en fråga.

Ofta rekommenderar Länsstyrelsen ägaren att ta kontakt med en byggnadsantikvarie inför en åtgärd för att ta fram ett förslag med material och metoder som är rätt för det aktuella huset. Det kan ju vara så att ett och samma resultat kan uppnås på flera sätt där ett sätt är möjligt att få tillstånd till då det kan göras utan att det påverkar kulturhistoriska värden på ett negativt sätt. Tidiga samråd är verkligen viktigt!