Man kan fråga sig inom vilka andra kunskapsområden än kulturvård man kan byta ut sakkunniga mot ”gemene man”. Illustration: Anna O.

Det finns ett flertal exempel från hela landet på när rättsapparaten behandlat vår kulturmiljö lite styvmoderligt. Ibland har kanske inte rätt kompetens mederkat, eller så har helt enkelt önskan om att bygga nytt, bygga högre, varit större än vår gemensamma plikt att skydda det byggda kulturarvet. Här bjuder vi på några ­riktigt märkliga exempel.

1. Gemene man kan själv

En intressant historia är de, relativt uppmärksammade, domarna om fönsterbyten i Örebro. Två byggnader från 1920-talet hade plötsligt fått nya fönster, utan att fastighetsägarna sökt bygglov för detta. De nätta ursprungsfönstren hade ersatts av grova bågar i aluminium och den tidigare kul­ören byttes mot en som beskrevs som engelskt röd.

Kommunens tillsynsmyndighet uppmärksammades på bytet och utkrävde bygglov i efterhand. De ansökningarna avslogs, och överklagades.
Överklagandet avslogs först, men fastighets­ägarna överklagade avslaget och slutligen gjorde Mark- och miljö­överdom­stolen bedömningen att förändringen inte var så stor så att den kan sägas utgöra

Intressant, eller hur?

Som medlem får du tillgång till alla våra artiklar och kan ställa frågor om byggnadsvård.
Bli medlem för att läsa vidare eller logga in nedanför.

Inget/Glömt lösenord?
keyboard_arrow_up