Vi har ett fritidshus vid en sjö i Västernorrland. Huset är ett trähus, stomme av trä, träpanel, samt plåttak (inget timmerhus!), byggt år 1964. Vi ska isolera vind, grund samt väggar för att göra det vinterbonat. Huset skall vara kallställt under vintern, varför vi vill ha diffusionsöppen isolering.
Vi äger skog, och därför tänkte vi att kanske det skulle gå att isolera med mossa. Tanken kom upp då vi vet att man lägger mossa mellan timmerstockar i timmerhus som isolering. Vi hade tänkt isolera hela vindsutrymmet, väggen samt grunden med vanlig husmossa ((Hylocomium splendens) eller väggmossa ( Pleurozium schreberi). Är det någon som vet om det går överhuvudtaget? Hur tjockt lager behövs för vinterboning på vind, grund och i väggar? Vad kan lambda-värdet vara för mossa?
Svar:
När det kommer till väggarna är det nog lite svårare att få till ett jämt isoleringslager med mossa. Det bästa vore att utforma konstruktionen så att det är lätt att fylla på i efterhand om mossan sjunker ihop.
Jag har studerat timring vid Hantverksakademin och startade 2008 mitt företag Roslagen Timmerhus AB. Då trodde jag mest att jag skulle få bygga nya timmerhus, det hade jag gjort som lärling. De flesta av de som kontaktade mig var dock redan ägare av timmerhus och behövde hjälp med en rutten syllstock eller dylikt. Det föga glamorösa arbetet med att såga motorsåg i stockar som mest består av det insekter lämnar efter sig när de ätit färdigt vägdes upp av tacksamheten från de kunder som fått sina hus räddade. Efter ett tag upptäckte jag att jag hade blivit byggnadsvårdare.
Ända sedan lärlingstiden har jag varit intresserad av miljöaspekterna av att bygga med trä. Som timmerman kan man bli bedrövad av nya byggreglers miljökrav som i princip diskvalificerar timmerhus som permanentbostad. Men jag blir inspirerad istället. Hur kan vi försvara fortsatt timmerhusbyggande för dem som utformar reglerna? Vilka tekniska lösningar bör vi använda? Hur kan vi energieffektivisera gamla hus på ett värdigt sätt?
