I förra numret av Byggnadskultur publicerades artikeln Från Ellen Key till Bianca Ingrosso – inspiration, idéer och ideal. Artikeln jämförde inflytelserika personer som haft stor påverkan på inredningsideal i början av 1900-talet och idag. Ett exempel som togs upp i artikeln var ett blogginlägg från 2015 som beskrev hur en lägenhet skulle »blåsas ut totalt« med förändrad planlösning.
Detta är vanligt förekommande bland inredningsintresserade influerare och inläggen får större spridning ju mer omfattande och färgstarkt de ganska påkostade ombyggnationerna beskrivs. Det är problematiskt eftersom de blir förebilder för deras många följare som blir inspirerade till omfattande ombyggnader som tyvärr ofta strider mot plan- och bygglagens varsamhetsregler och EU:s avfallsdirektiv som gäller vid alla ombyggnader.
Lägenheten ligger i ett byggnadsminnesförklarat hus och har tidigare renoverats. Därtill hade den, enligt uppgift i blogginlägget, en sliten sen 1900-talskaraktär. Nu har den, efter konsultation med antikvarie, genomgått en make-over-renovering med ett kök som mest liknar en italiensk hotellreception. Och lägenhetsinnehavaren, tillika bloggaren, har flyttat vidare. Borde antikvarien ha styrt ombyggnaden mot en mer varsam förändring?
Hur mycket varsamhet kan man kräva om ägaren tycker lägenheten är sliten och ful? Vilken tidsepok i en lägenhets årsringar är bevarandevärd? Hade det varit mer korrekt att rekonstruera en tidstypisk inredning från byggåret när det inte fanns elektriska köksapparater och moderna hjälpmedel? Knepiga frågor. Den anlitade byggnadsantikvarien hamnar också i en svår situation. Å ena sidan skall denne se till så att varsamhetsparagraferna i plan- och bygglagen följs och hänsyn tas till byggnadens karaktärsdrag, å andra sidan är antikvarien arvoderad av byggherren och hamnar därmed i en ekonomisk beroendesituation. Byggherren är fri att anlita fler antikvarier tills någon till slut godkänner förändringarna och en antikvarie som säger nej kan lätt väljas bort.
Byggnadsvårdsföreningen har redan tidigare uppmärksammat detta systemfel i bygglagstiftningen och tillsammans med andra miljöorganisationer gjort en granskning av ett tiotal antikvariska konsekvensbeskrivningar där slutsatserna trots väl underbyggda analyser i slutändan ändå alltid går byggherrens önskemål till mötes. Vi kommer att återkomma i frågan.
Stephan Fickler, verksamhetsledare
