Byggnadsvårdsföreningens »Gula lista« med hotade byggnader och miljöer fortsätter att växa, den senaste tiden med fler byggnader från efterkrigstiden.

För många av oss är det självklart att denna bebyggelse har stora värden att värna, men alltför ofta får kulturhistoriska värden stryka på foten när fastighetsägarna vill exploatera. Därför måste vi fortsätta öka medvetandet och kunskapen kring efterkrigstidens bebyggelse och dess kvaliteter.

I Upplands Väsby har rivningshot uppstått mot ett ålderdomshem från 1955 med uppenbara kulturhistoriska värden. Odensgården uppfördes efter ritningar av Nils Rasing och är ett tidstypiskt exempel på folkhemsarkitektur. Byggnaden omnämns som ett »särskilt värdefullt kulturminne« i Upplands Väsby kulturhistoriska miljöer från 1988 och har försetts med skyddsföreskrifter i detaljplan. Skyddet avser dock bara förvanskningsförbud – något rivningsförbud föreligger inte. Trots uppenbara värden har Väsbyhem, som äger Odensgården, ansökt om rivningslov. Stadsbyggnadskontoret föreslog först avslag – just med hänvisning till de kulturhistoriska värdena. Byggnadsnämnden motsatte sig dock stadsbyggnadskontorets förslag och återremitterade ärendet för fortsatt handläggning med inriktning att pröva rivning av byggnaden. Nu har byggnadsnämnden beslutat om rivning, trots att stadsbyggnadskontoret står fast vid sitt avslag. Det är beklagansvärt att inte politikerna ser värdet i en så gedigen byggnad, som skulle kunna bevaras om viljan fanns. Upplands Väsby Hembygdsförening har nu