Ut! Höst, regn, blåst, mörker. Det var bättre i somras när det var sol, stilla och varmt. Det är lätt att bli apatisk och passivt invänta nästa vår. Låtsas som om höst och vinter inte fanns och drömma sig tillbaka. Det finns de som lever så men de missar ju halva året. Om man istället tar avstamp i alla positiva minnen och erfarenheter från sommaren och låter dem förgylla hösten blir det lite roligare. Så försöker jag tänka – både privat och som ordförande i föreningen.
Ett roligt minne från sommaren kommer från Almedalen där Byggnadsvårdsföreningens styrelse, kansli och länsombud hjälptes åt att bemanna en monter utan- för Burmeisterska huset i Visby. Vårt budskap var att det är dags att bygga friska hus som man gjorde förr. Dra nytta av generationers erfarenheter när man bygger för framtiden. Hus skall ha gäst – inte mögel var en av rubrikerna besökarna reagerade positivt på. Ingen vill bo i dåliga hem, men ingen vill heller ha det som förr. Vi måste våga prata framtid. Ett annat viktigt budskap vi hade med oss till Almedalen var att Energiboken kommer ut i september och under hösten arrangerar föreningen fem temadagar runt om i landet på samma tema. Sedan ett år tillbaka har vi med stöd av Energimyndigheten arbetat fram en bok om varsam energieffektivisering i småhus. Det är hög tid. Även byggnadsvården måste bidra till att sänka vår energiförbrukning, men med minsta möjliga skada på kulturarvet. Om vi fortsätter att hävda att gamla hus skall vara dragiga och att det är bättre att elda för kråkorna än att energieffektivisera kommer inte många hus att överleva i framtiden.
» Min dotter grät när en grävskopa tuggade i sig granngården för några år sedan. Inte för att den var kulturhistoriskt intressant (eller för att hennes pappa är antikvarie), utan för att den var en del av hennes vardag och referensram«
I det här numret av BK blickar vi både bakåt och framåt. Barnen är framtiden, men vad vet vi om barns miljöer i förfluten tid? Och hur tar vi hand om dessa byggda minnen idag? Temat är Byggt för barn och tanken är att väcka tankar både om barns platser och om hur unga lär sig och blir nyfikna på hus. Vi besöker allt ifrån sommarkolonier och skateboardramper i betong till Mulle Mecks tecknare. Numret är naturligtvis inte skrivet för barn – de bryr sig inte om kulturmiljövård. Däremot bryr de sig alldeles väldigt om sin närmiljö. Min dotter grät när en grävskopa tuggade i sig granngården för några år sedan. Inte för att den var kulturhistoriskt intressant (eller att hennes pappa är antikvarie), utan för att den var en del av hennes vardag och referensram. Förändringar rubbar den, och det känns inuti. Dagarna innan hade vi smugit in och kikat i huset och hon såg bara möjligheter hos den rätt slitna 100-åringen. Det finns hopp om nya generationer byggnadsvårdare. Hur tycker ni, som gillar hur det var förr, att man skall bygga ett hållbart samhälle? Barn gillar inte heller förändring, men de är ändå en rätt viktig del av framtiden.
Björn Ohlén
Ordförande
Är en oberoende, ideell förening som jobbar för skydda, vårda och bevara byggnader och bebyggelsemiljöer från alla tider. Det gör vi genom att skapa opinion, sprida och förmedla kunskap om byggnadsvård, beprövad byggnadsteknik och hållbart byggande.
