Land skall med lag byggas. Juridiken griper in i alla delar av samhällslivet i ett finmaskigt nät av bestämmelser som ytterst styr samhället. Svenska byggnadsvårdsföreningen har sedan sin tillkomst verkat i medvetande om att bevarandet av ­kulturarvet och arbetet för en bättre miljö är beroende av kunskap om byggnader, teknik och kulturvärden, men även av möjligheter att kunna reagera och agera när frågor och ärenden prövas av domstolar och ­myndigheter. Möjligheterna har ökat genom större kunskap och förståelse, inte minst genom Århuskonventionen via FN och EU, som har börjat ge avtryck också i svensk lagstiftning.

Nya lagar föregås av en process med utredningar genom riksdag, regering och statliga verk som blir ­föremål för remissbehandling hos myndigheter, intresse-organisationer och andra berörda. Vem som helst kan dock lämna in synpunkter och förslag under remiss­tiden. Dessa behandlas i regeringens bearbetade lagförslag i propositioner, som först överlämnas till ­Lagrådet för yttrande och därefter till riksdagen för beslut. Denna ordning borde borga för en allsidig och ojävig hantering innan nya lagar antas.

Mer sällan sker bred utvärdering av gällande regler innan nya ska utredas och föras fram till beslut. Lagändringar genomförs snabbt efter riksdagsbeslut, tämligen ograverade i enlighet med utredningsförslagen, och med föga beaktande av synpunkter i processen.
Gamla avgöranden i domstolarna påverkar även nya ärenden. Detta, trots ändringar i lagstiftningen för att stärka argumentationen för exempelvis varsamhet. Ett typiskt exempel är fönsterbyten där domstolar fortfarande kan hävda att vanligt folk inte märker förändringen när man går eller åker förbi på gatan. Samma resonemang fördes före 1987, alltså före den äldre plan- och bygglagen. Domstolarna bortser i sådana fall från bestämmelser i miljöbalken, kulturmiljölagen, med flera andra lagar, förutom varsamhetskravet och förvanskningsförbudet i plan- och bygglagen, och riksdagens miljömål.

Kunskapen om regelverken är inte allmänt spridd i branschen eller hos myndigheter, än mindre hos allmänheten, därtill kommer spretande tillämpning i domstolarna. Eftersom samhällets utveckling inte kan förutses kan medborgare och intressenter heller aldrig hoppas på att regelverken består oförändrade över tid1. Dock är det nödvändigt med så robusta och tydliga lagar som möjligt för att nå genomslag vid planering, byggande och bevarande – och för att vinna respekt i den långsiktiga tillämpningen. Där har Svenska byggnadsvårdsföreningen och andra miljöorganisationer i sin fortsatta bevakning en stor och viktig uppgift!

Tomas Nyström, Styrelseordförande i Svenska byggnadsvårdsföreningen