Tro aldrig att du har sett allt, för det finns alltid nya (gamla!) hus med nya sällsamma detaljer. Rätt vad det är lär du dig namnet på en byggnadsdel du aldrig tidigare noterat och plötsligt ser du bara skurklossar, karnisprofiler eller knutlådor. Eva Löfgren beskriver några av sina favoritdetaljer.

Vad spelar det för roll, det är ju ändå ingen som ser skillnaden!«, hävdar en god vän på tal om valet mellan spröjsade träfönster och aluminiumfönster med löstagbar spröjs. För en byggnadsvårdare framstår uttalandet som en absurditet – självklart ser man skillnaden! Men vad spelar det egentligen för roll? Inför den frågan är vi måhända fler som måste tänka ett ögonblick och välja orden med viss omsorg. Det vi tar för givet är som bekant det som är svårast att formulera. Om fönstren har falsk eller äkta spröjs, om fönsterfoder och lister har gerade eller raka hörnavslut, om fasaden mot gatan har hyvlad eller sågad panel – det är ju det som gör hela skillnaden!

Men varför? Det gifves ingen skönhet i det hela som icke förut ligger i delarna, det helas skönhet är resultatet af detaljernas, liksom lifvet är resultatet af lifsfunctionerna.«, skriver Tegnér 1822 angående diktkonsten. Sannolikt skulle han med glädje ha tillämpat samma resonemang på alla litterära genrer och därtill konst- och byggnadsverk. Ordet detalj kommer från franskans détailler som betyder sönderdela, hugga i stycken. Esias Tegnér var långt ifrån den förste, eller den siste i historien som ägnade sig åt att förstå och försöka beskriva delarnas förhållande till helheten. Antikens intresse för proportionalitet och harmoni, inom såväl bild- som byggnadskonst, handlade om just denna relation och hos renässansens arkitekturteoretiker Alberti och Palladio blev också resonemanget helt centralt. I avsnittet ’Vad man har att iakttaga och förbereda, innan man begynner bygga’ i det klassiska verket Fyra böcker om arkitektur (1570) påpekar Andrea Palladio att »Skönheten framkommer såsom resultat av den vackra formen och den fullständiga harmonien mellan det hela och delarna och mellan delarna inbördes, ty byggnaden måste te sig som en hel och fulländad kropp, vari den ena lemmen passar ihop med den andra och alla lemmar äro nödvändiga för att kroppen må kunna kallas välskapad.«

Detaljer är med andra ord aldrig bara detaljer. När de brister uppstår disharmoni och i någon mån oro – i varje fall om vi nu ska tro Palladio. Idag tycks omsorg om detaljerna också signalera eftertanke, noggrannhet och kontroll, det vill säga det som i en seriös byggbransch räknas som motsatserna till hafsverk, slarv och okunskap. Men valet mellan riktig eller löstagbar spröjs har inga moraliska dimensioner. Till syvende och sist handlar det om skönhet och trivsel – inte om etik. Och frågan huruvida skillnaderna i detaljernas utformning och utförande spelar någon roll kan aldrig besvaras med ett universellt och entydigt ja. Men för den som ser och njuter av de finaste detaljerna kommer här några av mina särskilda favoriter. Lika ofattbart irriterande när de brister som utsökta när de bidrar till den välskapade byggnadskroppen.

fil. dr i kulturvård och till och med detta nummer redaktör för byggnadskultur.

eva.lofgren@byggnadsvard.se

Byggnadsvårdsföreningen

Är en oberoende, ideell förening som jobbar för skydda, vårda och bevara byggnader och bebyggelsemiljöer från alla tider. Det gör vi genom att skapa opinion, sprida och förmedla kunskap om byggnadsvård, beprövad byggnadsteknik och hållbart byggande.