Rött, grått och gult – tankar om färgsättning av historiska byggnader

Byggnaderna på Malingsbo herrgård uppfördes under 1700-talet, och flera av dem är typiska karolinska byggnader med säteritak, rödfärgade fasader och grå snickerier. Bilden visar handlarbostaden, som numera är pensionat. FOTO: PER MYREHED

Finns det risk för att den antikvariska färgsättningen blir standardiserad och kulturarvet därmed likriktat? Det frågar sig Göran Ulväng och Per Lundgren efter att ha noterat ett stort antal äldre byggnader färgsatta på ungefär samma sätt.

När man idag färdas genom det svenska landskapet och beskådar såväl äldre, antikvariskt renoverade bostadshus som nybyggda villor i äldre stil, är det en
färgkombination som sticker ut: ljusröda väggar, pärlgrå foder och ockragula fönsterbågar.

Det är utan tvekan en läcker färgkombination som av många uppfattas som en genuint historisk färgsättning med rötter i 1700-talet. Men vad har den för historisk bakgrund och hur har den fått en sådan spridning? Vi vill med den här artikeln diskutera färgsättningen av äldre bebyggelse, vad som styr den och hur vissa ideal får spridning.

Kulturarvets färgsättning

Intresset för kulturarv och byggnadsvård har varierat över tid. Vad som

Intressant, eller hur?

Som medlem får du tillgång till alla våra artiklar och kan ställa frågor om byggnadsvård.
Bli medlem för att läsa vidare eller logga in nedanför.

Inget/Glömt lösenord?
keyboard_arrow_up