Raggagården – ett av alla dessa mejerier

Mejerier var i hundra år en självklar del av lokalsamhället. Efter decennier av rationaliseringar finns idag bara ett trettiotal anläggningar kvar i drift. Eric Julihn och Anna Johansson berättar historien om Raggagården och en näring i ständig förändring.

Många av alla dessa överflödiga mejerier står ännu kvar runt om i landet, men bara några få är bevarade någorlunda kompletta med maskiner och inventarier. Raggagårdens mejeri i skaraborgska Holmestad är ett av dem och efter varsam upprustning är nu alla intresserade välkomna att se hur ett småskaligt mejeri fungerade på 1930-talet.

Mejerierna blir en industri

Långt in på 1800-talet var förädling av mjölk ett rent hantverk. Genom industrialismen och urbaniseringen steg efterfrågan på mjölkprodukter och mejerinäringen fick sitt verkliga genombrott.

Mejerier började anläggas i stort antal, de första vid herrgårdar med tillgång till egen mjölk. Nästa steg blev att köpa upp mjölk i bygden, antingen till det egna gårdsmejeriet eller till ett fristående så kallat uppköpsmejeri. Under 1890-talet började dessa privata mejerier få konkurrens av en tredje företagstyp, de bondeägda andelsmejerierna. Parallellt med näringens framväxt utvecklades mejeritekniken och särskilt stor betydelse fick den svenska uppfinningen separatorn.

Mejeriarkitektur

Ett mejeri skulle ligga centralt i förhållande till leverantörerna och gärna ha ett fördelaktigt transportläge för utleveranserna. Det skulle dessutom