Efter andra världskriget blev camping ett folknöje. Med två lagstadgade semesterveckor och ett litet tält var det plötsligt möjligt att röra sig utanför kvarteret och se nya platser. De flesta tältade, få hade råd med husvagn men här och var uppstod andra lösningar. Lars-Eric Jönsson beskriver ett av vår tids mindre kända kulturminnen.

Vinterflanören tänker väl inte på det. fram till ett av landets intressantaste kultur. På marken syns bara små fundament, knappt ovan markhöjd. En sommarpromenad på stranden söder om Domsten i nordvästra Skåne visar ett helt annat ansikte. Nu finns här plötsligt ett miniatyrsamhälle. Små vitmålade masonithus ligger utspridda i skarven mellan stranden och skogen.

Detta är Helsingborgs Campingklubb. Varje vår bultas husen ihop. Varje höst skruvas de åter isär. Mellan vår och höst frodas idyllen och en av de sista resterna av fritidens folkhem. På kartan står det »tältplats«. I verkligheten pekar en skylt ner mot Helsingborgs Campingklubb. En avtagsväg mellan Kulla Gunnarstorp och Domsten norr om Helsingborg, ner mot vattnet, och vi har kommit

Demonterbara masonitmoduler

Campingklubben etablerades 1932 på den nuvarande platsen. Då användes