Revetering – En nöjsam nyttighet

Smedbostäderna vid Stora gatan i Lövsta bruk reveterades 1754-61. De är ett av de tidigaste kända exemplen på en bredare användning av tekniken. Husen, som var byggda i opanelat liggtimmer på 1720-talet, spritputsades och avfärgades med gulocker, hörnlister och fönsteromfattningar slätputsades och vitkalkades, nästan som på ett stenhus. Reveteringen gav dessutom en effektiv isolering mot drag och kyla, varför tekniken förenar trähusets goda värmeegenskaper med stenhusets vindtäthet. Revetering gav status, boendekomfort. och brandskydd.

Det finns mycket som talar för att det var kring mitten av 1700-talet som reveteringstekniken började tillämpas utvändigt. Ett viktigt skäl var sannolikt viljan att höja träbyggnadens status och ge den karaktär av stenhus. Ett annat skäl var behovet av ett bättre brandskydd, framför allt i städerna. I de byggnadsordningar som böIjade utkomma i olika städer från senare delen av 1700-talet förespråkas ofta sten framför trä som byggnadsmaterial. En kompromiss blev ofta revetering, något som också gav utslag i form av lägre premier hos brandförsäkringsbolagen. Ett allmänt bekymmer under frihetstiden var skövlingen av skogarna och den tilltagande bristen på bränsle och virke, något som föranledde statsmakterna att mana till sparsamhet med virke, vilket möjligen kan ha bidragit till intresset för reveteringsmetoden.

Det finns också skäl att sätta reveteringstekniken i