Kultur- och trädgårdsväxterna är en viktig del av vårt kulturarv. Men vad menar vi egentligen med ”gammaldags” växter och vad vet vi om deras historia och intåg i vårt land? Allt för litet, anser landskapsarkitekten Kjell Lundquist, som efterlyser oceaner av kunskap för att rätt kunna placera våra gamla växter i tid och rum.

Vem älskar inte den lila syrénen i försommarkvällen, som bäddar in det vitmålade träbordet i bersån och vars doft är som en förlåtande och länkande balsam till barndomsåren och till mormors paradisträdgård?

Men vem vet när syrénen kom till Sverige, hur den använts eller placerats i våra lustgårdar eller hur länge den plockats till examensbukett för vitklädda gymnasister?

Vem njuter inte till rysning av de svagt gröngräddiga schersminkvistarna i porslinsbringaren på bordet ute på altanen i midsommartid, med jordgubbar och mjölk på tallriken eller vid det efterlängtade eftermiddagskaffet under den första semesterveckan? Men vem vet hur många generationer som egentligen fått glädjas åt doften?

Vem gläds inte generat åt den