Städernas gröna rum – kulturlandskapet som park och trädgard

Städernas utbredning har slukat åkrar, ängar, skogsdungar och trädgårdar. Men fortfarande kan man se det ursprungliga landskapets spår i stadsstrukturen. Detta är ett arv att vårda och sköta och vi måste prioritera vilka kulturhistoriskt intressanta landskap, parker och trädgårdar vi ska bibehålla, skriver här landskapsarkitekt Sture Koinberg.

Flertalet svenska städer har utvecklats till centra i rika kulturlandskap. Genom en rik landsbygd har stadsbefolkningen klarat sin försörjning och kunnat idka handel med omgivande landsbygd. I denna symbiotiska relation har städerna vuxit och värdefulla landskapspartier gått förlorade. Städernas utbredning har slukat åkrar, ängar, skogsdungar och trädgårdar.

De olika landskapsförutsättningarna i form av vattendrag, sjöar, berg och kulturlandskap har samtidigt präglat städernas struktur och uppbyggnad i grunden. Rester av dessa ursprungliga landskapselement kan vi spåra i stadsstrukturen i alla svenska städer.

I många fall har vackra partier av dessa kulturlandskap bibehållits som parker eller rekreationsområden. Medvetenheten om stadens och landskapets symbiotiska förhållanden har allt mera uppmärksammats, inte minst genom det Agenda-21 arbete som startats i flera städer.

De sköraste delarna av vårt kulturarv utgörs av de levande kulturlandskapen och parkerna.