Denna artikel är en förhandstitt på vad som kommer i Byggnadskultur 21:2 med tidigast utkomst datum 15/6.
Livet är ett skådespel brukar man säga. Och i så fall är bebyggelsen dess kuliss, det är här våra liv utspelar sig. Fasader, platser, parker och natur är det vi ser varje dag. Många som läser Byggnadskultur och är intresserade av byggnadsvård är kritiska till de nyare, stora och ofta tråkiga husen som växt upp i och runt våra städer. I många fall har arkitekter fått se sina ambitioner bli nedbantade av snål fastighetsekonomi som lett till själlösa seriebyggnationer. Är fastighetsbolagen blinda eller blundar de medvetet inför sånt som inte blev så lyckat? Hur kan det få fortsätta? För den självkritiske infinner sig en obehaglig insikt – tänk om det bara är jag som tycker det är fult? Är det bara vi husnördar som lider av detta? Kanske är vi bara en liten minoritet hopplösa romantiker med förlegade ideal?
Nättjänsterna vet precis vilket som är det mest effektiva sättet att locka en bred publik, de har bara några sekunder på sig att skapa intresse och därför är de otroligt noga med hur resmålen presenteras. Och vad väljer de? Jo – historiskt intakta miljöer
Hav tröst, så är det inte! I alla fall inte om man frågar dem som verkligen är experter på vad som gör städerna attraktiva. Vilka är då de som sitter på sanningen? Jo, de som skall få folk att besöka städerna.
Alla som har bokat hotell på nätet vet att det ramlar in en massa erbjudanden i mejllådan om olika besöksmål från bokningssajten. Det kan man tycka olika om men det är intressant att se hur städerna marknadsförs. Nättjänsterna vet precis vilket som är det mest effektiva sättet att locka en bred publik, de har bara några sekunder på sig att skapa intresse och därför är de otroligt noga med hur resmålen presenteras. Och vad väljer de? Jo – historiskt intakta miljöer.
Titta på översta bilden som marknadsför Göteborg, – inte ett modernt hus så långt ögat når. Och bara det är en bedrift, Göteborg har ju inte direkt gjort sig känt för att vara en stad där man bevarar och är rädd om sina äldre byggnader. Stora hamnkanalen är en rest av kanalsystemet innanför vallgraven som till stora delar togs bort i början av 1900-talet. Ändå för bilden associationerna till Venedig, turistmålens turistmål. Vem vill inte åka till Götet om det är så här fint?
[…] de intakta historiska miljöer som finns kvar, de är faktiskt både utrotningshotade och oersättliga.
Tror ni att dessa affärsstrateger skulle välja nedanstående bild för att få fler besökare till Stockholm? Detta är en datoranimerad illustration där man försökt visa den nya bebyggelsen på Kungsholmen i Stockholm i sitt absolut bästa ljus, sommar, solsken, grönska, vatten och till och med en segelbåt. (med god fart på väg in i kanalen som inte är seglingsbar – photoshopparen har nog aldrig varit där).
Nej, tyvärr. De här husen skulle kunna vara byggda varsomhelst i världen och höjer inte stadens lyskraft. Det är helt enkelt inte den typen av stad som lockar till besök, vi vill ha vackrare scenografi i våra livs skådespel, miljöer som berättar något och gör oss lyckliga. Därför bör vi vara väldigt rädda om de intakta historiska miljöer som finns kvar, de är faktiskt både utrotningshotade och oersättliga.
Stephan har det övergripande ansvaret för föreningens förvaltning och arbetar nära styrelsen, redaktionskommitté och externa samarbetspartners.
