Vi har alla åkt förbi dem, kostallarna och ladorna som en gång var bondens stolthet men idag förfaller sedan jordbruket avvecklades. I decennier har vi också matats med bilder av den sorgesamma landsbygden vars invånare inte har vett att flytta. Nå, det finns mer att säga. Eva Löfgren besökte Lassegården, som är allt annat än sorgesam.

Den smala grusvägen slingrar sig förbi kohagar och fårhägn, tätt intill famnbreda stengärdsgårdar och resliga manbyggnader, upp på åsryggen där gårdarna fortfarande ligger samlade. Karleby utanför Mariestad i Västergötland är på många sätt en sällsam plats. Byn är en av landets bäst bevarade rundbyar och i backarna kring höjden blommar rara örter som backsippa och jungfru marie nycklar. Vid åsens fot, där ån Tidan passerar, har arkeologerna hittat resterna av en träkyrka med jordgrävda hörnstolpar från mitten av 1000-talet.

I Karleby finns också Lassegården och dess trädgårdar, en idyll med långa anor och omsorgsfullt restaurerade timmerbyggnader. Idag bedriver trädgårdsmästaren och konstnären Cecilia Blomkvist en blomstrande verksamhet på gården, vars särskilda kvalitéer är ett av skälen till hennes framgångar.

Ur törnrosasömnen

2003 hade Lassegården legat för fäfot i närmare 40 år, både mark och byggnader. Den imponerande stenmuren var överväxt och sly dolde boningshuset från vägen. Ur stenfoten växte