fbpx

Byggnadsvården – en företagssektor i stark tillväxt

I Sverige finns ett stort antal företag verksamma inom byggnadsvård. Dessa kompetenta hantverkare, arkitekter, byggnadsantikvarier, tekniska konsulter och materialproducenter, utgör själva förutsättningen för att vård och restaurering av landets alla kulturbyggnader ska kunna genomföras. Henrik Larsson berättar mer om företagen och deras nätverk.

För många fastighetsägare kan det vara svårt att hitta de företag som är specialiserade mot byggnadsvård. En av orsakerna till att byggnadsvårdsföretagen är svåra att finna, är att många av dem är små och verkar ensamma i sin lokala miljö utan att ha organiserat sig tillsammans med andra företag.

I fem län har dock byggnadsvårdsföretagen samarbetat sedan lång tid och bildat föreningar; Nätverken för byggnadsvård i Värmland, Västmanland, Gotland samt Byggnadsvård Qvarnarp i Småland och Bevis i Skåne har alla verkat i 10–15 år och utvecklat en omfattande samverkan kring bland annat kompetensutveckling och marknadsföring. Därtill finns den nationella branschorganisationen FIBOR (Företag inom byggnadsvård och restaurering) med ett 70-tal medlemsföretag som bildades efter fransk förebild i slutet av 1990-talet. Gemensamma hemsidor och aktiviteter gör medlemsföretagen i dessa föreningar betydligt enklare att finna för en beställare. I andra län, där nätverk saknas, måste beställare med fastigheter göra ett mer omfattande detektivarbete för att hitta särskild kompetens för vård av byggnader med kulturhistoriska värden. Sedan ett par år tillbaka arbetar därför Hantverkslaboratoriet med att samla byggnadsvårdsföretagen i dessa delar av landet och uppmuntra dem att bilda regionala nätverk (läs också artikeln ’Kompetenta nätverk’ i BK 2011-2). Samverkan gör det lättare för företagen att bedriva kompetensutveckling och marknadsföring. Hantverkslaboratoriet kan också lättare nå ut med information till företagen om seminarier, workshops och resultat från utvecklingsprojekt. Sedan detta arbete startade har flera formella och informella nätverk bildats, bland annat i Blekinge, örebro, Uppsala, Dalarna, Gävleborg, Jämtland/Västernorrland, Västerbotten samt Norrbotten.

Från bidragsberoende till självgående

Modern svensk byggnadsvård började utvecklas i mitten på 1970-talet då flera viktiga händelser inträffade; Europeiska byggnadsvårdsåret 1975 väckte en medvetenhet om att det byggda kulturarvet var hotat, Svenska Byggnadsvårdsföreningen bildades, länsantikvariebefattningarna instiftades på landets länsstyrelser och bebyggelseantikvarieutbildningen vid Göteborgs universitet startades.

Tillsammans har dessa initiativ visat sig vara startpunkten för ett successivt ökande intresse i samhället för vård och bevarande av kulturhistoriska byggnader. Vid 1970-talets mitt fanns ett mycket begränsat antal företag verksamma inom byggnadsvården. Efterfrågan på dessa kunskaper var också liten, eftersom professionella beställares och vanliga husägares kunskaper och intresse för bevarande var lågt.

Under 1980-talet ökade intresset för byggnadsvård långsamt och en markant utväxling ägde rum under den då rådande lågkonjunkturen vid 1990-talets mitt när arbetslösheten var hög inom byggsektorn. Staten valde då att stimulera sysselsättningen på ett synnerligen intelligent sätt. I stället för att dra igång temporära projekt för arbetslösa byggare valde man att stimulera efterfrågan och sysselsättning hos de företag som redan var verksamma inom byggnadsvård, genom att under några år tredubbla de byggnadsvårdsbidrag som länsstyrelserna fördelar i bidrag till enskilda fastighetsägare. Från att fördela cirka 200 miljoner i bidrag årligen, ökade beloppet till omkring 700 miljoner!

Det här visade sig spela en stor roll för företagens utveckling; de företag som redan tidigare valt att nischa sig mot byggnadsvård fick en tydlig bekräftelse på att deras satsning var riktig genom att efterfrågan på deras kunskaper ökade. Många valde att expandera och rekrytera fler medarbetare för att kunna hantera den ökade uppdragsmängden. Samtidigt startades många nya företag – ofta av unga hantverkare med ett stort personligt intresse och engagemang. Andra företag ändrade sin inriktning mot byggnadsvård. Fler genomförda byggnadsvårdsprojekt skapade en positiv spiral med goda exempel som inspirerade fler fastighetsägare att efterfråga särskild byggnadsvårdskompetens. Företagen fungerade också ofta som ambassadörer för god byggnadsvård genom att övertyga fastighetsägarna om det riktiga i ett varsamt arbetssätt med traditionella material och metoder. Efter några år sänktes bidragsvolymen tillbala till den gamla nivån, men bollen var satt i rullning!

Under denna period var många – dock inte alla – byggnadsvårdsföretag beroende av att byggnadsvårdsbidragen fanns på plats och med ekonomiska motiv lockade fastighetsägarna att välja att låta restaurera sina byggnader med varsamhet och traditionella material och metoder. Med tiden har betydelsen av bidragen minskat. Fler fastighetsägare ser idag fördelarna med detta arbetssätt. Med tiden har också företagen successivt byggt upp en marknad med kunder som inte är beroende av att få bidrag, utan som av egen övertygelse ändå väljer att anlita ett specialiserat byggnadsvårdsföretag.

Kyrkorestaureringar ger många jobb

Medan byggnadsvårdsbidragen har legat kvar på ungefär samma nivå under de senaste åren, har efterfrågan på marknaden ökat kraftigt och bidragens betydelse för företagens ekonomi har därmed minskat. En annan viktig ekonomisk faktor för marknadens efterfrågan, som har tillkommit på senare tid, är den kyrkoantikvariska ersättningen som staten lämnar till Svenska kyrkan för vården av kulturhistoriska värden i de byggnader som kyrkan förvaltar. I runda slängar rör det sig om 500 miljoner kronor per år. Tillsammans med de medel som kyrkan själv investerar i vård och restaurering skapar det en kraftig efterfrågan på kvalificerade konsult- och hantverkstjänster.

Om man betänker vilket stort antal bevarade byggnader och miljöer med kulturhistoriska värden som finns i Sverige, inser man genast att det behövs ett stort antal företag med kompetens som deltar i vård och underhåll av alla dessa byggnader. Börjar man som Hantverks- laboratoriet undersöka vilka putsentreprenörer, fönsterhantverkare, måleriföretag, timmermän, byggnadsantikvariska och tekniska konsulter, arkitekter, byggnadsvårdsbutiker och materialproducenter som verkar i varje län förstår man snabbt att de tillsammans utgör ett stort antal och finns spridda över hela landet!

Företag blir starkare i nätverk

I de sedan länge etablerade företagsnätverken i Skåne, Småland, Värmland, Västmanland och på Gotland samt i den nationella branschorganisationen FIBOR finns drygt 200 företag. I samband med att Hantverkslaboratoriet tog initiativ till att samla byggnadsvårdsföretagen i örebro län till en diskussion om att bilda ett regionalt nätverk i länet gick inbjudan ut till ca 70 företag som i någon mån kunde definieras som verksamma inom byggnadsvård. Knappt 30 av dessa har nu gått vidare och bildat ett nätverk.

I Västra Götalandsregionen pågår en särskild näringslivssatsning riktad mot byggnadsvårdsföretagen under ledning av Björn Ohlén, verk- samhetsutvecklare vid Västra Götalandsregionens kulturarvsorganisation Västarvet (tillika Byggnadsvårdsföreningens ordförande). Planen är att utveckla regionala nätverk bland de cirka 270 företag som Slöjd & Byggnadsvård har i sin adressdatabas för Västra Götaland.

Fler exempel kan radas upp och slutsatsen måste bli att det i samtliga delar av Sverige finns ett stort antal företag verksamma inom byggnadsvård med en stabil efterfrågan från marknaden och med betydelse för sysselsättning och ekonomi. Hantverkslaboratoriet gör bedömningen att det finns åtminstone 1000 företag i landet verksamma inom byggnadsvård. Tillsammans skapar de sysselsättning för ett stort antal människor och omsätter sannolikt flera miljarder

Henrik Larsson

är Hantverkslaboratoriets koordinator för byggnadsvård.

henrik.larsson@conservation.gu.se

3/2013

keyboard_arrow_up