I våra postmoderna tider hör man ofta ny arkitektur kallas palladiansk. Olika klassicistiska strömningar i Europa under 1600-, 1700- och 1800-talen har fatt stiletiketten palladianism, ett stilbegrepp av nästan samma dignitet som renässans eller manierism. Man glömmer ibland att en människa av kött och blod givit Upphov till termen. Vill man möta den historiska personen bakom palladianismen kan man med fördel läsa Palladios berömda arbete Fyra böcker om arkitekturen, som utgavs i Venedig 1570.

 

Det är detta bokverk som är grunden till Palladios ryktbarhet och enorma inflytande, till att det uppstod en palladianism. Boken översattes och spreds i otaliga upplagor över hela Europa, och blev den mest lästa arkitekturtraktat som någonsin skrivits, obligatorisk kurslitteratur i all arkitektutbildning långt in på 1800-talet, kopierad och citerad av tallösa efterföljare. På svenska kom den först 1928 (Wahlström & Widstrand), i nytryck 1983 (Vinga Press).

Renässanssaga

Palladios karriär är en riktig renässanssaga. Andrea di Pietro della Gondola föddes i Padua 1508 och började som enkel stenhuggarlärling, kom tidigt till Vicenza där han snart upptäcktes av den lärde humanisten Giangiorgio Trissino, som tog sig an honom och gav honom en klassisk skolning. Trissino gav honom också det hedrande tillnamnet Palladio, härlett av Pallas Athena, vishetens gudinna. I Trissinos bekantskapskrets i den venetianska aristokratien fann Palladio sedan sina förmögna uppdragsgivare.

Trissino väckte Palladios intresse för antikens byggnadskonst, först genom studier av Vitruvius Tio böcker om arkitekturen, den enda bevarade antika texten om romerskt byggande. Med Vitruvius som guide reste Palla dio runt i Italien och studerade de antika ruinerna, mätte upp dem i detalj och systematiserade de olika byggnadstyperna. Allt han lärde av ”de gamles” byggnadsskick omsatte han i sina egna byggen: i villor på den venetianska landsby den, i palats och offentliga byggnader i Vicenza och i kyrkor i Venedig. De är de byggda verken som befäst Palladios ställning som en av arkitekturhistoriens stora mästare, men utan Fyra böcker hade han knappast blivit så snabbt och universellt ryktbar.

De fyra böckerna sammanfattar både de antika studierna och Palladies egna arbeten. Bokverket är inte det första i sin art men det överträffar alla andra genom den klara dispositionen, den pedagogiska och lättlästa texten, och framför allt de tydliga och instruktiva ritningarna. Författaren är påtagligt närvarande i texten, han samtalar engagerat och övertygande med läsaren. Man tror gärna de samtida källor som berättar att Palladio var en spirituell sällskapsmänniska, omtyckt och respekterad av alla.

Lagbundenhet

Som en röd tråd genom de fyra böckerna går övertygelsen att skönhet och harmoni i arkitekturen bygger på lagbundna matematiska talförhållanden. Relationen mellan helheten och dess delar avgör fulländningen i en byggnad, likaväl som i en människokropp eller i ett musikstycke, och speglar en högre ordning. Det var sådana principer i renässansens anda Palladio sökte i resterna av antikens byggnadskonst. Dessa idéer ligger bakom hans många anvisningar och tumregler för bredd-, längd- och höjdmått i planscherna i Fyra böcker. Han läste ibland in mer matematisk logik i de antika tempel~ och badanläggningar han mätte upp, men det har först moderna arkeologer upptäckt.

Än i dag kan vi lära mycket av Palladio om antiken sedd genom renässansens ögon. Var och en som är försedd med gott handlag, passare, linjal och räknesticka kan med Palladios hjälp resa sin egen kolonn, från postament och bas till kapitäl och arkitrav, åtminstone på papperet. Det är bara att följa måttkedjorna för de olika formelementen och noggrant teckna de dekorativa detaljerna med de vackra benämningarna: astragal, ekinus, abakus, fris, hålkäl, äggstav, platt, stigande karnis. Då har vi använt Palladios böcker som han tänkt sig: ”. . de som kommer efter mig ska kunna, om de använde sin begåvning och följer mitt exempel, med stor lätthet Röra sina byggnaders överlastade prakt tillbaka till antikens sanna skönhet och harmoni.”

___________________________

Lästips:

Andrea Palladio, Fyra böcker om arkitekturen, Sthlm 1924, Gtbg 1983.

Ackerman, James, Palladio. The Architect and Society, Penguin, London 1966 o senare,

Forssman, Erik, Visible Harmony, Stockholm 1973.

Palladio idag, red Chr Ekelund, S Nordlund, M Widborn, Uddevalla 1985.

Summerson John, Arkitekturens klassiska språk, Lund 1968.

Wittkower, Rudolf, Architectural Principles in the Age of Humanism, London 1948.

Ingrid Sjöström

1/1991