Denna artikel har tillkommit av den anledningen – som så många gånger förr inom byggnadsvården – att en produkt säges vara för länge sedan utgången och kompletteringar då måste utföras med en annan produkt, som reducerar det kulturhistoriska värdet. Det handlar om engelska tiles, keramiska golvplattor.

Engelska tiles, med den vaga svenska benämningen keramiska golvplattor, förekommer i 1870-1890-talets offentliga rum i Sverige. I exempelvis Sundsvalls stenstad, uppförd under ett tiotal år efter stadsbranden 1888, finns många påkostade trapphus där golven lagts med engelska tiles, vilka avsevärt skiljer sig i färg och form och mönster från andra, betydligt vanligare, stengolv och enstaka marmorgolv. Tiden tycks nu vara mogen för många golvrenoveringar. Ytbeläggningarna börjar få betydande skador efter ett sekel av slitage, Hittills utförda renoveringar i Sundsvall har gjorts efter bästa förmåga, men de skulle kunna ha blivit bättre. Detsamma synes gälla för Stockholm.
Var får man då tag i engelska tiles om inte i England? Jag antog att de traditionsrika engelsmännen skulle ha tiles åtminstone i lager även om de ej tillverkades längre. Med hjälp av brittiska