Behovet av ombyggnads- och renoveringskunnande är stort. Under de närmaste två decennierna bedöms många flerfamiljshus och andra större byggnader från efterkrigstiden vara i behov av omfattande underhållsåtgärder, och det av rent tekniska skäl. Av totalt omkring 2,5 miljoner lägenheter i flerfamiljshus har bara 20% renoverats de senaste 20 åren. Särskilt angelägna är insatserna i miljonprogrammets flerfamiljshus från perioden 1965– 75. Befintliga byggnader måste ges en förbättrad energiekonomi, eftersom de står för en stor del av den energikonsumtion och det totala koldioxidutsläpp som Sverige i internationella överenskommelser har åtagit sig att reducera. Arbetet har påbörjats men kommer att kräva mycket personal.

Kompetensen går i pension

Idag finns inga kvalificerade ombyggnadsutbildningar som riktar sig till verksamma i bygghantverksyrken, el-installatörer, vvs-hantverkare eller fastighetstekniker. Det är också ovanligt att byggföretag har någon anställd med särskild utbildning i ombyggnadsteknik. De som jobbar med ombyggnad och renovering är vanligtvis personer med lång erfarenhet som har lärts upp i arbetslagen. Många av dem går snart i pension. Under planeringen av en ny yrkeshögskoleutbildning i Nässjö intervjuades byggföretagen i regionen. Många av dem berättade att de står inför att nyanställa personer med ombyggnadskompetens. Ett medelstort lokalt byggföretag angav till exempel att de räknar med att anställa tio nya byggnadsarbetare med ombyggnadskompetens under de närmaste två åren.

»Den pedagogiska principen är enkel. Allt deltagarna gör och studerar knyts till fältstationen. Där deltar de i såväl projektering, tidsbedömning och arbetsplanering, som kontakter med de boende.«

Utbildningens upplägg: Fältstationen!

Under utbildningen Ombyggnad och renovering för bygghantverkare kommer deltagarna arbeta med ett eller flera riktiga projekt, i fastigheter som tillhör Nässjös kommunala bostadsbolag.Så mycket som möjligt av utbildningstiden tillbringas på byggplatsen, som vi kallar vår fältstation. Den pedagogiska principen är enkel. Allt deltagarna gör och studerar knyts till fältstationen. Där deltar de i såväl projektering, tidsbedömning och arbetsplanering, som kontakter med de boende, praktiskt utförande, iordningsställande och städning av arbetsplatsen, utvärdering och slutbesiktning. Dit kommer också företag bjudas in för att diskutera olika lösningar i vårt projekt. Tanken är också att låta andra yrkesgrupper än den egna beskriva sina respektive yrkesroller.

Viktiga kurser i utbildningen handlar till exempel om ombyggnadsteknik och -etik, bebyggelsehistoria, byggnadsmaterial, inomhusklimat och långsiktig hållbarhet – allt med inriktning mot 1900-talsbebyggelse. Deltagarna lär sig bland annat att tidsuppskatta, planera, utföra och kvalitetskontrollera vanliga arbetsmoment vid ombyggnad och renovering av modern bebyggelse. De lär sig också att »läsa byggnaden« för att kunna uppmärksamma sådant som kommer fram under arbetets gång: tecken på fuktskador eller gamla byggnadsdelar som varit dolda men kan vara värda att bevara. Särskild vikt läggs vid byggnadskonstruktionen.

Byggnadsvård som resurshållning

Vi som arbetat fram den här utbildningen ser hållbar ombyggnad som en resurshushållningsfråga. Byggnaden är en resurs lika mycket som naturgas, ris eller vatten är det. Den är en resurs skapad av människor till skillnad från naturresurser och den överlever i allmänhet inte av sig själv, inte utan underhåll. Att inte ta till vara den bebyggelse som finns är lika slösaktigt som att slösa med jordens övriga resurser. Att ersätta ett befintligt hus med ett nytt innebär att man måste tära på jordens energi och miljö. Men all bebyggelse är inte attraktiv, användbar eller trevlig. Att hushålla med bebyggelse kan därför betyda att man måste bygga om den, tillföra kvaliteter, ta bort delar av den. Det kan särskilt innebära att man vidtar åtgärder som förbättrar energihushållning och inomhusklimat.

»Om det inte finns ekonomi att underhålla byggnaden spelar det ingen roll hur många bevarandeplaner som tas fram, byggnaden förfaller ändå och kommer till sist att upplösas.«

I vår miljö i Småland passar ofta begrepp som revitalisering eller rehabilitering in på vilka åtgärder som behöver vidtas för att en byggnad inte skall stå och förfalla när det inte finns någon verksamhet som kan betala underhållet för den. Om det inte finns någon ekonomi som kan betala underhåll spelar det ingen roll hur många bevarandeplaner som tas fram. Byggnaden förfaller ändå och kommer till sist att upplösas. Ur vårt resurshushållningsperspektiv är det lika viktigt att arbeta med det försummade huset i Craiova, Rumänien, för i sådana hus kommer människor att behöva bo i tiotals år, av resursoch resurshushållningsskäl, som med det förfallna växthuset Kristallen i Bruzaholm. Vare sig naturen eller samhället har råd att inte använda dessa byggnader. I förra fallet handlar det mest om att tillföra kvaliteter så att det blir uthärdligt för människor att bo där.

De viktiga frågorna handlar om möten och samverkan mellan olika åtgärder – t ex förbättrad energihushållning och tillvaratagande av
befintliga kvaliteter. Bygghantverkarna har en nyckelroll. De och alla andra inblandade yrkesgrupper behöver kunskaper i såväl energihushållning och bebyggelsehistoria som andra relevanta områden. Det är den inriktning vi vill ha på vår utbildning. Ett byggnadsvårdande synsätt måste sättas i relation till, vägas mot och kombineras med andra för resurshushållningen lika viktiga eller viktigare aspekter.