Byggnadsvårdar gör alla som tar hand om hus utifrån byggnadens egna förutsättningar, och strävar efter att bevara såväl arkitektoniskt uttryck som ursprungliga material. För att bli byggnadsvårdare finns också många vägar att gå. Här sammanfattar Linda Lindblad och Erika Johansson de professionsutbildningar och behov som finns i Sverige idag, och reflekterar över vilka framtida utmaningar byggnadsvården står inför.

Slår man upp byggnadsvård i Nationalencyklopedin definieras begreppet som »vård av äldre byggnader eller bebyggelse, särskilt med avseende på kulturhistoriska värden «. I den gängse bilden av byggnadsvårdens objekt ingår röda stugor och överloppsbyggnader, medan byggande och fastighetsunderhåll i allmänhet anses vara något helt annat. Även om dagens byggnadsvårdare också sysslar med moderna miljöer, speglas uppdelningen i utbildningsväsendet. Byggnadsvårdsutbildningarna skiljs fortfarande från utbildningar i nyproduktion och »vanlig« fastighetsförvaltning.

Eftergymnasiala hantverksutbildningar

På gymnasienivå utbildas hantverkare i första hand för att arbeta med nybyggnation. Dels beror det på att nybyggen utgör en stor del av marknaden, dels på att arbete med befintlig bebyggelse fortfarande inte uppmärksammas som ett attraktivt yrkesfält – trots att behoven på området är mycket stora. Under senare år har det emellertid startat ett antal högskole- och yrkeshögskoleutbildningar med inriktning mot traditionella hantverk. Sammanlagt finns åtta eftergymnasiala hantverksutbildningar som ger en grundläggande kompetens för