Större tomter i Norrbotten, mindre i Skåne. Låga hus i Skåne, högre i Kronoberg. Olikheterna finns och skapar karaktär, men tendensen är att bebyggelsen i Sverige är på väg att bli allt mer likartad. De regionala skillnaderna blir allt mindre och miljön utarmas på sikt.

Daniel Nilsson har för Riksantikvarieämbetets räkning provat en metod för att studera regionala skillnader när det gäller karaktär och bebyggelsemönster.

För den som reser genom den svenska landsbygden är det tydligt att landskap och bebyggelse skiljer sig åt i olika delar av landet. Landskapskaraktärerna har växt fram och formats utifrån historiska omständigheter och naturgivna förutsättningar. Markanvändningen kan domineras av skog eller åker eller upplevas som en mosaik av olika markslag. Husen kan ligga samlade i byar eller utspridda som ensamgårdar. Fasaderna kan till exempel vara i trä