Trägolv och parkett – läggning, ytbehandling, underhåll

Tomas Nord, tredje generationens golvläggare, berättar här om trägolv ur flera aspekter – träslagen, läggningen, verktygen, ytbehandlingen och underhållet. Men man börjar förstås med en rejäl timmerstock.

Dagens verktyg och metoder vid läggning av stavparkett är i stort sett de samma som på farfars tid. Foto: Tomas Nord
För att utvinna maximalt golvämne ur varje timmerstock, och möjligen också för att arbetet förr utfördes med handverktyg, sågades planken kilformade.

Avståndet mellan bjälkarna bestämde plankans tjocklek. I hus byggda på 1900-talets början är 90-140 cm vanliga mått, vilket krävde en planktjocklek från ca 30 mm. I plankens långsidor hyvlades så kallade notspår. Planken lades med rotända mot toppända och i notspåret monterades en måttanpassad trälist kallad lösslejf. Planken spikades uppifrån i bjälkarna.

Rummets längd avgjorde hur långa planken skulle vara. Om rummet var längre än planken, gjordes en delning tvärs över rummet över en bjälke där plankens kortändar möttes, en så kallad generalskarv. I vissa fall lades en planka på tvären mot vilken kortändarna slöt an, alltså en generalbräda.