Nya fönster i ett 1700-tals soldattorp

Vi renoverar ett soldattorp från 1700-talet, men då inget fönster är de andra likt (utan innanfönster) har vi beslutat att nytillverka fönster. Vi vill ha dem så tidstypiska som möjligt men ändå uppnå modern standard, vilket utseende/utformning bör fönsterna då ha?
Storlek, antal rutor, innerfönster eller 2 glas, munblåst? Vad säger byggnadsvårdsvärlden? 🙂

Svar: 

Från fönstersynpunkt är 1700-talet ganska långt, utvecklingen gick från få, små och blyspröjsade fönster med bruna och gröna rutor av flaskbottentyp till relativt stora, sexdelade fönster i slutet av seklet. Det tog dock länge innan nyheterna även kom de enklare torpen tillgodo. Redan tidigt under 1700-talet kunde man tillverka munblåst fönsterglas i rutstorlekar upp till 20 x 28 cm och man började använda träspröjs. Dessa munblåsta rutor är gröntonade, vågiga och skiftande och bidrar starkt till husets tidskaraktär. I den enklare bebyggelsen, som även hade låg takhöjd invändigt, var fönstren först liggande rektangulära och efterhand kvadratiska och fortfarande ganska små. I ett sådant fönster med två fönsterbågar kunde vardera fönsterbåge i början ha 4, 6 eller 8 rutor med spröjsar och efterhand 2 rutor. Denna typ är den mest typiska för enklare bostäder under senare delen av 1700-talet och var vanlig långt in på 1800-talet. Kanske har något av era fönster kvar denna storlek? Om man demonterar fönsterfoder kan man ofta se om fönsterstorleken har justerats. Karaktäristiskt för huvuddelen av 1700-talet var invändigt halvrunda spröjsar med tärningsformade förstärkningar i spröjskorsen och i spröjsens infästning i bågen.

I enklare torp var fönstren sällan öppningsbara men i de fall de var öppningsbara låstes de med smidda hakar med dekorativa åsar, stormhakarna som höll bågarna i öppet läge hade samma utformning. Bågarna hade dekorativa hörnjärn som på ena sidan satt ihop med gångjärnet. Nämnda glas och samtliga beslag finns idag i nytillverkning. Utvändiga fönsterluckor var vanliga och skyddade inte bara fönstren och bostaden utan bidrog till isoleringen under den kalla årstiden. Under 1800-talet blev det vanligt med lösa innanfönster som förbättrade isoleringen betydligt vintertid, kopplade fönster är en senare företeelse, ett svenskt patent från 1889 som introducerades efterhand för att bli standard under 1900-talet.

För att uppfylla dagens komfort- och energisparkrav och samtidigt behålla husets exteriöra karaktär med munblåst fönsterglas i ytterbågen, kan man förse innerbågen med lågemissionsglas, en ruta som är beskiktad och reflekterar värmestrålning.

Mer att läsa finns bland annat i artikeln Att återskapa 1700-talet och informationsskriften Fönster utgiven av RAÄ.