Arkitekten Michael Hedborg fick uppdraget att restaurera Birka, en 1700-tals malmgård på Drottningholm utanför Stockholm, och samtidigt anpassa den till en modern bostad för en barnfamilj. Huset var om- och tillbyggt flera gånger förut, senast 1970, och arkitekten ställdes inför många val. Hur skulle de befintliga tillbyggnaderna hanteras? Och hur gestaltar man det nya?

Malmgården Birka byggdes på 1780-talet. Under hela 1900-talet och fram till för något år sedan har gården varit i samma familjs ägo. De nya ägarna Carl och Ursula var redan i full färd med planeringen när jag ombads att förverkliga deras dröm – att restaurera malmgården till en modern bostad för en barnfamilj. Uppdraget gällde hela processen från arkitektritningar och projekteringsledning till upphandling och byggledning med ansvar för både budget och kvalitet.
Med den osäkerhet om utformning och budget som fanns i början beslutade vi att göra en förstudie. Syftet var att fånga upp byggherrens väsentliga önskemål och prissätta dem men också att hitta stilen för restaureringen. Vanligtvis är det först när de sammantagna konsekvenserna presenteras som engångsbyggaren kan fatta sitt slutgiltiga beslut. Med den här arbetsmetoden sparar man därför både tid och pengar i den senare byggprocessen.
Carl och Ursula hade höga ambitioner och projekteringen kom att innefatta de traditionella konsultfacken arkitekt, konstruktör, VVS, el och landskapsarkitekt. En byggnadsantikvarie engagerades också. Allt i entreprenaden är därmed redovisat i ritning eller skrift.
Entreprenaden köptes upp på löpande räkning mot budget utifrån detta relativt väl preciserade underlag. Att hålla budget var viktigt, eftersom en ambitiös renovering utan tyglar kan sluta nästan var som helst.

I vilken stil?

Huset är till- och ombyggt i olika perioder, huvudsakligen ca 1830, 1880, 1930 och 1970. Vilken utformning skulle vi då ha på de inredningar och tillägg som gjordes idag? Som arkitekt föreslog jag att vi skulle bygga modernt, som arkitekter alltid gjort, men med traditionella material. Därmed skulle vi addera en ny årsring, anno 2005. Carl och Ursula ville dock annorlunda, de ville renovera ”i gammal stil”. Utförandet blev därför ”som om huset moderniserats” när nymodigheter som kök och wc blev vanliga vid sekelskiftet.
Kök och våtrum var som alltid en hjärtefråga i ett nytt hem, man ville ha funktionella och rymliga utrymmen. Men hur skulle de förläggas?
Vi valde att koncentrera våtutrymmena till ena sidan av huset för att minska installationsarbetena och för att kunna behålla övriga delar av byggnaden orörda. Köket lades på befintligt ställe i en av flyglarna från 1830-talet, tillsammans med gästtoalett och tvättstuga.
För att få plats med wc och badrum på övervåningen tvingades vi flytta en mellanvägg. Utrymmena kan därigenom nås neutralt samtidigt som föräldrasovrummet får sjöutsikt.
Man kan tycka att vi gjorde onödigt stora ingrepp, bland annat flyttades ett fönster för att ge ljus i sovrummet. Till vårt försvar måste dock sägas att rummens ursprungliga utformning var oklar – och att något måste offras för att huset skulle fungera för en modern familj.

Ljus och luft

Köket var mörkt och utsikten mot Mälaren var inte tillvaratagen, eftersom 1960-talets badrumsutbyggnad låg i vägen. Jag föreslog rivning av utbyggnaden men var i övrigt konservativ, Carl ville emellertid ha in mer ljus och luft. Därför skissade vi fram ett burspråk i köket och fyra smäckra kupor i takfallet. Eftersom ombyggnaden skulle gå i ”gammal stil” lät vi oss inspireras av ett tidigare tillbyggt vindfång från sent 1800-tal. På det här sättet kunde formspråket hållas samman till två tidsperioder, tidigt respektive sent 1800-tal.
Jag föreslog byte till valsat glas i de befintliga fönstren men byggherren överraskade med att inte bara föreslå handgjort glas, utan även utbyte av samtliga fönster (från 1985) till enkelrutor med lösa innanfönster. Detta var naturligtvis ingen billig åtgärd, men ger huset ett trovärdigt intryck.
Jag lyckades spåra upp de gamla fönstren till slottsförvaltningen. När jag ringde Fastighetsverket för att få rita av de gamla originalbågarna fick jag beskedet att man förvisso hade köpt fönstren, glaset var även använt, men att bågarna endast betraktats som emballage och därför var slängda. Jag fick därför leta förebilder på annat håll.
Fasaderna var putsade i grov cementbaserad ”dolomit”-spritputs i en kraftig gul nyans. De grönmålade fönstren hade märkliga ”barocka” omfattningar i slätputs. Detta knackades ner och ersattes av en beige handdragen kalkputs med diskreta fönsteromfattningar, inspirerade av byggnaderna på Drottningholm slott. De nytillverkade fönstren oljemålades i guldockra. Vi kunde även ha valt en spritputs med rund ballast men enades om att slätputs helt enkelt var vackrare.

Rötskadat bottenbjälklag

Huset hade tidigare besiktigats med endast en reservation för krypgrundens skick, och det var givetvis här ägarna fick sin största chock. Vi hade av olika skäl bestämt att lyfta på ett relativt nylagt brädgolv för att ta fram de ursprungliga och vackra tiljorna. Det som från början var tänkt som en enkel och billig åtgärd slutade med att vi i rum efter rum upptäckte långt gången röta i hela bottenbjälklaget och även på vissa väggar.
Byggmästaren Eknor hade ett lager av breda kilsågade tiljor avsedda för eget bruk. Dessa erbjöds byggherren nu att köpa. Eftersom hela bjälklaget på bottenvåningen skulle ersättas byttes också samtliga radiatorer ut mot vattenburen golvvärme. På så sätt fick vi tillbaka det ursprungliga utseendet från kakelugnarnas tid.
Jag vet att detta kan anses som en kontroversiell åtgärd. Jag tycker likväl att vi återfick ett ursprungligt utseende och en mycket bättre komfort.

Trädgård och ekonomibyggnader

Park och trädgård har rustats upp efter landskapsarkitektens skisser. P-platserna har flyttats bort från huvudbyggnaden, ny kantsten har lagts med gatsten från forna Östeuropa. Veteranbåtarna har fått sina förtöjningsplatser vid den nya bryggan som bildar hamn tillsammans med badhuset.
Ekonomibyggnaderna är från olika tider. Dessa har fått de nya funktioner som familjen vill ha:gamla köket gjordes om till kontor, sjöboden till gäststuga med bastu och ångbad, isboden till lekstuga. Grindstugan har lämnats orörd eftersom den för närvarande hyrs ut. Lusthuset ska bli ett framtida projekt.

Hur det gick

Hur gick det då? Bortsett från dryga kostnader för renovering av bottenbjälklaget, golvvärme och diverse andra tillägg hamnade slutnotan över kalkylerad budget men något under den budget som senare handlades upp. Genom att koncentrera arbetena till huvudbyggnaden kunde familjen trots allt flytta in på utsatt tid. Slutbesiktning av ekonomibyggnaderna skedde ca sex veckor efter tidplanen.
Estetiskt och kulturhistoriskt har vi brottats med val mellan ny eller traditionell teknik, modern eller gammal stil, hänsyn till funktion eller tradition och inte minst ekonomi kontra kvalitet.

Michael Hedborg

Är arkitekt SAR/MSA.

michael.hedborg@hedgyllark.se”,

2/2006