Under vinjetten Materialhörnan kommer Byggnadskultur framöver att ta upp olika material och byggdetaljer, som används vid restaureringar av gamla hus, Vad bör man tänka på, vilka olika möjligheter finns, går det att använda nytt material och vart vänder man sig? Det är några av de frågor vi ska försöka att ge svar på. Här behandlar vi först fönsterglas. l kommande nummer fortsätter vi med fönsterbeslag och fönstersnickerier.
När man renoverar fönster i gamla hus ska man försöka att ersätta spruckna eller saknade rutor med gammalt fönsterglas. Oftast kan man renovera fönsterbågarna, som förr gjordes av kärnvirke, och håller en god kvalitet. Understycken som angripits av röta går att byta ut.
Det finns idag glasmästerier och byggnadsvårdare som har tagit hand om gammalt fönsterglas.
Det gamla fönsterglaset som vi kan hitta i Sverige har tillverkats enligt tre olika metoder.
Den äldsta, månglasmetoden, har lång tradition, ända ned till romartiden och användes i vårt land fram till början av 1800-talet. Detta glas, som även går under namnet kronglas, blåstes först till en stor glaskula, som plattades till och fästes mot en puntel. Pipan sprängdes sedan loss och öppningen utvidgades genom rotation av glaskroppen. Efter fortsatt värmning och rotation blev glaskroppen till slut som en stor cirkelrund skiva med ett hål i mitten. Glasskivan delades så på mitten; man fick två halvmånar, därav namnet månglas eller månblåst glas. Detta äldsta glas är ofta rikt på bågförmiga skiftningar och ojämnheter. Centrumdelen av månglaset blev betydligt tjockare än periferin och detta parti kallas även oxögat och kunde användas till enklare fönster.
Den andra gamla metoden att tillverka fönsterglas kallas cylindermetoden. Den innebär att man blåste upp en stor glascylinder som sprängdes i båda ändar och skars upp. Den uppskurna cylindervärmdes igen och planades ut. Glaset fick parallella skiftningar och ojämnheter. Cylinderglaset kunde göras mycket tunt och är ganska klart genomskinligt.
Cylindermetoden användes fram till 1920-talet, men därefter kom en mer industriell tillverkningsmetod att ta överhanden; draget glas. Glasskivan drogs ut maskinellt och kontinuerligt ur en smält glasmassa. Metoden kom att få flera namn; Fourcault-, Libbey-Owens- och Pittsburghmetoden.
Idag tillverkas våra fönsterglas med floatmetoden. Glasmassan får rinna ut på en bädd av smält tenn. Glaset flyter ovanpå tennet och breder ut sig i ett helt jämnt skikt. Oregelbundenheterna i fönsterglasen har försvunnit med den metoden.
Det begagnande glas vi idag kan köpa är i regel tillverkat med cylindermetoden under 1800-talet eller början av 1900-talet. Det är mera sällsynt att man hittar 1700-talsglas eller ännu äldre glas i de lager som byggts upp hos byggvårdscentra och glasmästare.
De äldre glasen var ofta tunnare än 1800-talets glas, kanske bara någon millimeter tjocka. Gamla fönsterbågar kan därför ha en infästning som är för grund för de något tjockare, senare glasen.
Den som söker ersättningsglas eller gamla bågar med fönsterrutor kan vända sig till glasmästarna på orten eller till de byggvårdscentra, som nu växer upp runt om i landet. Det kan även löna sig att kontakta rivningsfirmor. En del kan ha mindre lager av gammalt byggmaterial. Ibland kan en rivning vara förestående varifrån man kan rädda gamla fönster från förstörelse.
I Sverige tillverkas inte nytt glas med gamla metoder. Det görs emellertid i Frankrike, Tyskland och Polen, varifrån det kan importeras. Också här vet glasmästarna på orten besked.
Priserna på gammalt fönsterglas från 1800-talet ligger i storleksordningen 5600 kronor per kvadratmeter plus moms. Nytillverkat blåst glas som importeras kostar omkring 1600 kronor per kvadratmeter plus moms. Som jämförelse kan nämnas att modernt fönsterglas kostar cirka 150-200 kronor per kvadratmeter.
Birgitta Gustafson
__________________
Litteraturtips
“Fönster – historik och råd vid renovering”. Olof Antell, Jan Lisinski. Riksantikvarieämbetet. Rapport 1988: l.
“När husen fick glasögon” av Ingemar Lundkvist. Carlssons förlag 1988.
“Glasmesterhåndbogen” Glasmesteriauget i Danmark. Köpenhamn 1949.
1/1994
Är en oberoende, ideell förening som jobbar för skydda, vårda och bevara byggnader och bebyggelsemiljöer från alla tider. Det gör vi genom att skapa opinion, sprida och förmedla kunskap om byggnadsvård, beprövad byggnadsteknik och hållbart byggande.
