Fastighetsägaren har ansvaret för sitt hus och måste sköta det också med hänsyn till samhällsintresset. I vissa fall är det möjligt att få bidrag till restaurering av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

Kommunernas kulturmiljövård
I Sverige är kommunerna den grundläggande instansen för kulturmiljövård, eftersom det är där som huvudansvaret för samhällsplaneringen ligger.

Det finns en särskild plan- och bygglag för den yttre miljöns utformning. Kommunen skall ha en översiktlig plan som visar dess intentioner, inklusive bevarandefrågorna. Där många intressen möts kan man reglera mera långtgående genom detaljerade planer och bestämmelser, som kan innebära att man med hänsyn till kulturmiljön måste söka byggnadslov för yttre förändringar av byggnader. Det kan även gälla byggnader på landsbygden. Även rivningsförbud kan införas. För långtgående anspråk kan ersättning till markägaren komma i fråga. Dessa planer och bestämmelser fastställs av kommunen.

Inför planeringen måste kommunen känna till vilka värdefulla bebyggelseområden man har. Den kunskapen kan man skaffa genom inventering. En del kommuner har egen kompetens inom kulturmiljövården, andra samråder med länsmuseet. Det gör man också vanligtvis då det gäller den löpande bygglovshanteringen som berör kulturhistoriskt intressanta byggnader.

Det är ett icke formaliserat medansvar för kulturmiljöfrågorna som åvilar länsmuseerna. Länsmuseerna har också en viktig roll då det gäller kunskapsuppbyggnad. De tar emot