Den ekonomiska framgången inom jordbruket mot slutet av 1800-talet manifesterades i ett byggande av sällan skådat slag, skriver artikelförfattaren. Det vi idag ser av landsbygdens byggnader har huvudsakligen tillkommit under en femtioårsperiod mellan 1880 och 1930.

Kulturlandskapets struktur är gammal. Det är ett välkänt faktum att relationen mellan åker, äng och barrskog på det hela taget var den samma i stora delar av Sverige alltifrån tidig medeltid in i vårt eget århundrade. Samma förhållande gällde också för den bebyggda miljön. Det var redan under medeltiden som byarna skiftades och i slättbygderna fick sin reglerade bebyggelsestruktur. I hundratals år styrdes allt byggande av dessa uråldriga regleringar och principer, vilka blev konserverande för byggnadsteknik och former. Först med skiftesreformerna, årtiondena runt 1800, började mönstret att luckras UPP.

På många håll levde dock de gamla mönstren vidare. Inte ens laga skifte, som i de flesta landsdelar genomfördes under årtiondena efter 1830, innebar till en början något avgörande brott mot den gamla byggnadstraditionen.