Det kan finnas flera anledningar till varför man vill ta bort gammal färg. Men den viktigaste är nog önskan att analysera hur en yta tidigare varit målad. Görs arbetet rätt, kan mycket möda och stora värden sparas.

Inom måleriet har frågan om ytornas förberedande vid ommålning alltid varit ett svårt ämne. Under lång tid förbereddes flagnande färgytor före ommålning på trä och puts genom torrskrapning eller genom att behandla ytorna med lut, ammoniak eller såpa. Under senare tid har man med värme (primus- eller gasollampa) bränt och skrapat bort förbrukade färglager.

Det var i dessa fall fråga om omfattande arbeten med högt risktagande, eftersom ovan uppräknade medel kunde orsaka mer skada än nytta på underlagen som skulle målas om. Vid värmning var det stor risk för eldfara, och ofta förkolnade träet på ytan så att man fick sotgenomslag eller krackeleringar i den nymålade färgytan.

Nya färger, ny färgborttagning

Under 1940-50-talen började nya färgborttagningsmedel av typ klorerade kolväten att dyka upp. Det var en följd av att de moderna färgerna under 1950-talet ofta krävde andra förberedelser än vad de äldre färgtyperna gjort. Framförallt blev det under denna tid en jakt på tid, alla behandlingar, även färgborttagning, skulle utföras snabbare och rengjorda ytor torka fortare.