Bland idrottens otaliga miljöer finns byggnadshistoriska skatter som är anlagda för en annan tid. Nu står de inför förändringar. Det blir en tuff match för byggnadsvården att få med kulturvärdena när så mycket annat står på spel. Johannes Kruusi vill väcka engagemang för idrottens miljöer och tar oss med till Gävleborgs län.

I Gävleborgs län, Sandvikens kommun, kommer rivningen av Norra Idrottsplatsen (IP) i Sandviken att påbörjas när som helst. Efter ett omdiskuterat och omfattande markägarbyte mellan kommunen och ett fastighetsbolag byggs ett nytt bostadsområde på platsen. Trots massiva protester med namnlistor, skrivelser och diskussionsmöten samt konstruktiva förslag på andra lösningar, både från Sandvikenbor och från kulturmiljövården, har rivningslov beviljats.

Läktaren på den år 1924 färdigställda idrottsplatsen ritades av Lars Israel Wahlman. Norra IP i Sandviken har ett obestridligt högt kulturhistoriskt värde lokalt, regionalt och nationellt. Den är också ett identitetsskapande byggnadsverk genom sin placering mitt i samhället och en symbol för Sandviken som bruksort. Idrottsplatsen anlades nämligen som ett samarbetsprojekt mellan järnverket och kommunen.

Gammal detaljplan
Men Sandvikens kommun har inget kultur-miljöprogram och idrottsplatsen är inte med i den, nu föråldrade, byggnadsinventering som gjordes 1976. För idrottsplatsen gällde en gammal detaljplan som inte tog hänsyn till de kulturhistoriska värdena.

Planändringen har formellt skett