Byggnadsvården står inför nya utmaningar. Hur ska det sena 1900-talets bebyggelse värderas? Bör husen bevaras och rustas varsamt – eller är det förnyelse som gäller? Örjan Molander berättar här om erfarenheterna från ett miljonprogramområde i Kalmar.

Ett mindre bostadsområde i Kalmar är på väg att renoveras. I samband med ett planärende stod det klart att länsmuseet, kommunen och fastighetsägaren stod inför en typ av flerfamiljshus som man hade liten kulturhistorisk kunskap om.

”Skånska Cementgjuteriet i Kalmar släppte på torsdagen ut sin stora nyhet om vinkelelementtillverkning och husproduktion enligt detta nya byggsystem till rikspressen, radio och TV vid en mycket effektiv demonstration av tillverkningen och byggandet med besök vid såväl byggplatsen i Södra utmarken som vid Cementgjuteriets elementfabrik på industriområdet.” Detta stod att läsa i lokaltidningen Barometern den 18 juni 1965.

Bakgrunden var att åren 1963-64 hade Skånska Cementgjuteriets dåvarande chef i Kalmar, överingenjör Knut Jönsson och hans medarbetare utvecklat den teknik som går ut på att stommen i husen byggs upp av så kallade vinkelelement.

De första husen

Husen i kvarteret Lunden och Gläntan i Kalmar uppfördes efter arkitekt Arne Delborns ritningar åren 1965-66 och är de första husen i Sverige som uppfördes med vinkelelement.

Byggsystemet innebar en kraftig rationalisering av byggandet, dels räknat i total byggtid och byggkostnad, dels i behovet av manuell arbetskraft. Systemet tog ett helhetsgrepp och mycket av byggnadsarbetet flyttades från byggplatsen till fabriken och innebar även rationalisering och samordning av alla underentreprenader.

Installationsarbetet var till stor del förberett i fabriken genom ingjutna rör och fasta lättillgängliga montageplatser innanför sockelelementen. Montering av förtillverkade inredningssnickerier underlättades genom att alla mått var exakta och förberedda infästningspunkter fanns i elementen. Ej bärande mellanväggar av trä tillverkades på annan fabrik och levererades klara för montage i husen. Millimeterprecisionen i betonggjutningen innebar att elementen hade så hög slutfinish att spackling inte behövdes före målning eller tapetsering. Ytterväggarna bestod av separata fasadelement med frilagd ballast som färdig fasadyta.

Behov av underhåll

De välbevarade husen i Kalmar har inte genomgått någon genomgripande ombyggnad eller reparation sedan de byggdes och nu, när snart 40 år har gått finns ett stort uppdämt underhållsbehov. Fastighetsägaren pekar på återkommande problem med ett uttjänt vatten- och avloppssystem, läckande fogar och otäta fönster. Detta tillsammans med behovet av hissar och en svårreparerad byggteknik har lett till att ett radikalt förslag till förnyelse har tagits fram av fastighetsägaren i samråd med kommunen.
Förslaget innebär i korthet att husen byggs på med en våning, hissar installeras och fasaderna ges en helt ny utformning med putsade fasader enligt dagens nyfunkisideal. På detta sätt åstadkommer man nya välbehövliga bostäder, handikappanpassning av samtliga lägenheter, bättre väggisolering och slipper framtida problem med läckande fogar mellan fasadelementen. Kommunen framhåller dessa fördelar i sitt förslag till ny detaljplan och pekar även på möjligheten att ge byggnaderna ett nytt modernt uttryck och förstärka ”hus i parkkaraktären”.

Kulturhistoriskt värde
I Kalmar läns museums yttrande över planförslaget görs bedömningen att elementhusen i kvarteret Lunden och Gläntan har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. De viktigaste värdena är:

• • en autentisk helhetsmiljö från grönytor till inredningsdetaljer
  • tidstypisk arkitektur inspirerad av tidens rationella modernism
  • samhällshistoriskt värde, från en tid präglad av framtidstro, teknikens möjligheter och ambitioner att förbättra boendet för invånarna
  • första exemplet på en lokalt utvecklad byggnadsteknik.

Med dessa skäl som grund avstyrkte Kalmar läns museum förslaget till planändring.

Vad händer nu?

I kommunens samrådsredogörelse har man gjort bedömningen att de kulturhistoriska värdena får stå tillbaka till förmån för exploateringsintressena och den samlade samhällsnyttan. I skrivande stund är detaljplanen antagen av samhällsbyggnadsnämnden men överklagad till länsstyrelsen. Frågan om byggnadsminnesförklaring har även väckts och utreds nu av länsstyrelsen.

Förslaget till ombyggnad tar alltså i princip ingen hänsyn till byggnadernas egenart och kulturvärden. Trots det kan man kanske inte lasta fastighetsägaren och kommunen för bristande insikt i byggnadernas kulturhistoriska värde. Det är helt enkelt så att när fastighetsägaren startade projekteringen av ombyggnaden så saknade kommunen kulturhistoriskt kunskapsunderlag för området.

Kunskap saknas

Långt innan detta ärende blev aktuellt hade länsmuseet i och för sig informerat kommunen om att det generellt saknas kunskapsunderlag för Kalmars stadsdelar utanför centrum. Ett par tidigare ärenden hade även satt fokus på just denna kategori byggnader från 1960-talet med förhållandevis intensiva bevarandediskussioner.

Genom att detta ärende i stort sett sammanföll i tid med en beviljad bidragsansökan från Riksantikvarieämbetets projekt ”Det moderna samhällets kulturarv” har byggnadernas kulturvärden kunnat uppmärksammas. Länsmuseets arbetar nu aktivt för att denna nyvunna kunskap ska leda till en förändrad inriktning i projektet, som tar sin utgångspunkt i bevarande och varsam upprustning istället för förnyelse och ökad exploatering.

Fastighetsägaren Kalmarhem påtalar dock att de hela tiden har varit medvetna om att Lunden/Gläntan var de första husen som byggdes med element från Kalmarfabriken, men har gjort bedömningen att kulturhistorien måste stå tillbaka för det praktiska i det här fallet.
Nyligen hölls även ett möte med hyresgästföreningen där en eventuell ”K-märkning” diskuterades. Då framkom framförallt en samfälld önskan om en snar renovering, däremot finns bland hyresgästerna olika åsikter om hur detta skulle gå till. En del vill förnya radikalt, andra anser att husen bör bevaras och renoveras varsamt. Alla hyregäster har i ett tidigare skede godkänt den föreslagna förnyelsen.

Erfarenheterna från det här projektet visar att vi byggnadsvårdare står inför nya utmaningar kring det sena 1900-talets bebyggelse som gäller dels kulturhistorisk värdering och dels kunskapsuppbyggnad i teknikfrågor. Ett konkret exempel: Hur renoverar man betongelement med synlig ballaststen? Hör av dig om du har några tips.

Örjan Molander

Byggnadsantikvarie och enhetschef vid Kalmar läns museum.

orjan.molander@kalmarlansmuseum.se

4/2004