Hur mår huset i grund och botten?

Den vanligaste grundkonstruktionen för bostadshus på landet är en ytligt lagd stengrund. Liggtimmerhus stödjer från början endast på knutarna, de övriga stenarna är i princip utfyllnad. Varefter tiden gått och husen satt sig vilar timran hårt på många av stenarna. För kontroll och reparationer går det bra att avlägsna erforderliga stenar ur grunden, förutsatt att knutarna är intakta.

Korsvirkeshus står på liknande grund, det räcker med en bärande grundsten för varje stödjepunkt i ramkonstruktionen. Stenhus kräver en kraftigare och djupare grund som kallmuras, dvs. man använder inte bruk, detta för att motverka kapillärsugning.

Fuktigheten i grunden beror dels på tillförseln av fukt, dels av borttransporten. En viss markfukt stiger alltid upp från djupet. Den kan man inte hindra utan den måste föras bort både med luftväxling och med diffusion, vatten i ångfas som transporteras genom grundisoleringen och golvvirket.

Torp har sällan torpargrund

En luftad grund har ett mellanrum mellan marknivån under huset och golvkonstruktionen. Denna princip används även allmänt för modernt villabyggande, ofta kallad »torpargrund«. Grunden avfuktas genom luftväxling,